SVT:s första partiledardebatt efter regeringsbildningen och Januariavtalet blev en intressant föreställning.
Det står klart att det numera finns tre block i Sveriges riksdag, ett konservativt, ett liberalt och ett rödgrönt. Även om den forna Alliansen i många sakpolitiska frågor är överens är den ideologiska värdegrunden en djup skiljelinje. Är det ens önskvärt att en borgerlig allians återuppstår?
Många hårda ord har fördjupat skiljelinjen. Moderaterna och Kristdemokraterna har attackerat Centerpartiet och Liberalerna helt utan ödmjukhet inför valresultatet och den egna kappvändningen gentemot relationen till Sverigedemokraterna. Går det att reparera den skadan? Mycket hänger nog på vad Liberalernas nya partiledare har för inställning till situationen.
Det som slår mig är att Moderaternas och Kristdemokraternas återkommande argument att partierna bakom Januariavtalet tvingas stå för politik de inte vill ha, medan de själva utan att blinka är beredda att fälla regeringen tillsammans med Vänsterpartiet för att stoppa slopandet av värnskatten.
Annie Lööf och Jan Björklund framstod som de som tryggast kunde stå upp för Januariavtalet. Miljöpartiets Isabella Lövin hade uppenbara problem med samma sak i en duell med Jonas Sjöstedt.
Stefan Löfven gjorde en slät figur och det märks att det för Socialdemokraterna är viktigast att sitta på makten, även om man får driva borgerlig politik.
Om man tycker att gällande lösning för den politiska ledningen av Sverige är dålig behöver man fundera på vad som är alternativet. Jag tycker det blev tydligt i söndagens partiledardebatt. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna ser invandringen som vårt största problem.
Man pratar om anhöriginvandring som något riktigt dåligt när det gäller att barn ska få återförenas med sina föräldrar. Alla som såg Unicef-galan i TV4 häromkvällen vet vad det handlar om.
De talar om invandring som ett jätteproblem för sysselsättningen. Det vore väldigt intressant och talande om alla utlandsfödda i Sverige för en dag, eller bara några timmar, skulle lägga ner sitt arbete. Välfärden skulle snabbt börja gunga.
Det finns problem, ingen blundar för det. Men att inte ha stängda gränser som lösning betyder inte att man inte ser problemen. Vi behöver invandringen för att klara välfärden i dag men framför allt framåt.
Debattens lågvattenmärke var när Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson framhöll Ungern som ”det enda landet som tog sitt ansvar” under flyktingkrisen. Landet som rullade ut taggtråd vid gränsen för att stoppa människor som flydde krig och förtryck.
Åkesson är inte den enda i SD som ser Ungern som en förebild. Landet som är det första EU-land som blivit nedgraderat av organisationen Freedom House och inte längre betraktas som en fullvärdig demokrati.
Det som också förenar det konservativa blocket är att man anser att klimathotet är överdrivet. Vad är problemet, det finns ju kärnkraft?
För SD som har stoppad invandring som sin enda riktiga kärnfråga borde klimathotet stå lika högt på agendan. För är det något som kommer att öka flyktingströmmarna så är det klimatet.