Liam Larshans är 10 år gammal.
Genom sin mamma, Evelina Olsson, har han sett vad det betyder när vi som har delar med oss till dem som inte har. Evelina har under många år samlat in kläder och annat till boende på Birkagården.
Nu har Liam startat en insamling av julklappar till barn som kanske inte annars får några klappar till jul.
”Jag ser barn som inte har det så bra. Då vill jag hjälpa dem”, sa han till Helagotland.se nyligen.
Att se sina medmänniskors behov och göra vad man kan för att hjälpa till är en medmänsklig egenskap som behöver uppgraderas. I en tid när ”godhet” av vissa blivit ett skällsord kan man vara säker på att något är snett.
Motsatsen till medmänsklighet är att ständigt och jämt kritisera andras engagemang och tycka att dessa personer borde hjälpa några andra istället. Istället för att hjälpa människor som flytt till vårt land borde vi hjälpa dem ”på plats”.
Istället för att satsa på en god integration för att ta emot människor på bästa sätt borde vi ge bistånd till de länder de flyr från. Att dessa länder ofta är korrumperade eller helt saknar fungerande ekonomiska system för detta är inte väsentligt. Huvudsaken är att vi inte ska hjälpa dem vi kan, alltid någon annan.
En annan intressant faktor är att man aldrig ser dessa människor ta några egna initiativ för att göra det de tycker att vi andra ska göra. Det är alltid någon annan som borde hjälpa någon annan.
Amnesty har riktat hård kritik mot hur Sverige hanterar de som kommer hit för att försörja sig och oftast tvingas göra detta genom att tigga. I dag finns enligt SVT 4 700 så kallade EU-migranter i Sverige. Många av dem saknar tak över huvudet och tvingas leva under förhållanden som ingen människa borde tvingas utstå anser Amnesty och hänvisar till FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Här finns en komplicerad kontext som Amnesty har fördelen att kunna ignorera. Nämligen den att även andra lagar bryts när det gäller EU-migranterna.
Alla har rätt att vistas här (och i andra EU-länder) i tre månader för att till exempel söka jobb. Men efter tre månader måste de lämna landet om de inte har en egen försörjning. Detta är något som ingen kontrollerar och många av de aktuella personerna har vistats här i många år. Få av dem skulle hjälpas genom att ge deras länders regeringar bistånd. Romerna lever i utanförskap även i sina egna länder, med sina regeringars goda minne.
Nyligen misshandlades en hemlös man från Rumänien i Huskvarna till döds, av barn.
Det är en nyhet så svår att ta in att den inte riktigt ruskat om oss så mycket som den borde ha gjort.
När det finns människor som vill avhumanisera andra människor måste vi säga stopp. Både vid direkta påhopp och konfrontationer som i mer abstrakta sammanhang som i kommentarsfält och sociala medier.
Man kan vara principiellt emot tiggeri och ändå stå upp för de människor som tvingas göra just detta för sin överlevnad. Om vi tillåter en bild av att det är de mest utsatta som utgör hotet mot vårt samhälle då skapas också en tillvaro där de som inte förstår bättre tror att det är okej att sparka på dem rent bokstavligt.
I dessa tider ger människor som Liam Larshans oss hopp och förtröstan.
Tack Liam för ditt fina arbete, du är en sann förebild.