I dag presenterar vi de första kandidaterna till utmärkelsen ”Årets gotlänning”. Att de är två är både symboliskt för vår tid och talande i den mening att en framgångsrik person ofta har någon vid sin sida utan vilken framgångarna inte skulle vara möjliga.
Magnus Olsson och Charlotte Österholm fick en semester de inte riktigt hade tänkt sig, i solen på grekiska ön Lesbos. Å andra sidan verkar de inte ha tvekat en sekund utan som en självklarhet ägnat tiden åt att hjälpa alla människor som från mer och mindre sjösäkra flytetyg stapplade i land.
Magnus och Charlotte var inte ensamma, många turister eller andra som rest dit enbart för att hjälpa, har visat fantasiska prov på människors humana inställning till att hjälpa sina medmänniskor.
Vi har minst en familj till från Gotland som gjorde samma sak: Elisabet och Petra Guteskär Nidsjö ändrade sina planer redan innan semestern till Lesbos, de samlade in pengar i förväg och ägnade semestern åt att hjälpa flyktingar istället för att sola och bada.
Årets svensk i tidningen Fokus blev också ”Volontären”.
Tillsammans är nyckelordet i tiden och det känns väldigt bra.
Stora delar av svenska folket ställer sig också tillsammans oerhört besvikna över regeringens beslut att kräva id av alla som passerar svensk-danska gränsen.
Att sakna giltiga id-handlingar som flykting betyder inte att man försöker lura sig in, många har helt enkelt inte några sådana och de som hade kanske inte fick med sig dem. Många flyr ju hals över huvud.
Reaktionen från Danmark är att man nu börjar med gränskontroller från Tyskland.
Förut gjorde inga länder någonting vilket ledde till att många passerade flera länder innan de sökte asyl i Tyskland, Finland eller Sverige.
Sverige klarade inte av att ta emot alla som kom, myndigheternas personal skickade nödrop till regeringen och Sverige införde gränskontroller.
Det räckte tydligen inte för från och med natten till i går gäller att alla ska visa id när de passerar gränsen mellan Danmark och Sverige.
Även alla som pendlar i den expansiva och fram tills nu sprudlande Öresundsregionen.
Kontrollerna leder till kraftiga förseningar i trafiken, inställda turer, tveksam hantering av personliga uppgifter (alla id fotograferas) samt inte minst enorma kostnader.
Öresundsinstitutet räknar med en kostnad för samhället på 1,6 miljoner – per dag. Kostnader för invandringen brukar tas upp som vårt största problem av vissa partier men när det gäller kostnader för att stoppa invandringen hörs inga protester.
EU gör alltså vad den kan för att göra det så svårt som möjligt för människor att hitta ett land att söka asyl i. När det inte fungerade att underlätta för människor att passera genom sitt land till nästa sätts nu murar och kontroller upp för att hålla människor ute.
Alla begriper att det måste finnas möjligheter att ta emot människor på ett bra sätt, men alla alternativ måste också ses som bättre än att leva i krig eller på flykt. Det är en skam att EU inte kan skapa regler som gör att alla länder hjälper till, vart och ett efter sin förmåga, inte behag.