När allt utom P18 var nedlagt inom försvaret på Gotland trodde nog alla att det var nog. Det gick inte att ta bort mer för då skulle Gotland vara helt utan försvar. I alla fall stationerat på ön.
Det fanns ingen hotbild hette det och det stämde ju, allt pekade mot att världen blev en bättre plats. Väpnade konflikter och regelrätta krig var något som kändes fjärran.
Sedan dess, och det är inte många år sedan, har vi fått erfara att saker och ting kan ändras snabbt. Utvecklingen mot en öppnare värld kan ändras snabbt.
Därför är försvarsfrågan en fråga där försiktighetsprincipen bör gälla. Det är (relativt) lätt att skära ner men dyrt och krångligt att bygga upp igen om man ångrar sig.
Nu i efterhand är alla överens om att det var fel att helt lägga ner försvaret av Gotland. När det gjordes var alla överens om att det skulle göras.
Nu är alla utom Folkpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna med på uppgörelsen om det framtida försvaret. Det blir mer pengar men inte så mycket som Försvarsmakten själv menar räcker för att ens uppfylla sina gällande åtaganden.
Än mindre då självklart att räcka till de två nya kompanierna på Gotland.
Att Vänsterpartiet inte är med i uppgörelsen men är tungan på vågen för existensen för en rödgrön regering, är en pikant detalj i sammanhanget.
Enligt den mer och mer kritiserade Decemberöverenskommelsen kommer oppositionen att lägga ner sina röster och släppa igenom regeringens budget. Men om Vänsterpartiet inte godkänner den blir det jobbigt för regeringens övriga samarbete.
Om regeringen röstar igenom budgeten med hjälp av M, C och KD men emot Jonas Sjöstedts vilja kommer samarbetet att ha betydande skador.
Kanske blir det denna fråga som slutligen stjälper den alltmer otympliga Decemberöverenskommelsen som verkade rimlig i just december men som visade sig ha kort bäst-före-datum. Om den spricker på grund av försvarsfrågan behöver ingen heller tappa ansiktet för inte ”hedra” det man tog i hand om då. Försvaret är en alldeles för stor och viktig fråga för att hanteras genom ett system som byggts upp utifrån helt andra omständigheter.
För Gotland är det bara att hoppas på att satsningen att bygga upp en ny fast försvarsorganisation håller hela vägen och att det är ett långsiktigt beslut.
Det kommer att skapa arbetstillfällen, det skapar trygghet åt både gotlänningar och övriga svenskar och det ger ringar på vattnet på en rad olika sätt.
Långsiktigheten är avgörande för personalförsörjningen. Har man en gång gjorts sig av med hela försvaret kan det ju hända igen. Får Försvarsmakten svårt att rekrytera kanske tankarna kring Gotlands försvar omprövas igen.
Att försvarsuppgörelsen presenteras två dagar efter att försvarsministern gästade Gotland visar nog att det var tanken att nyheten skulle ha presenterats redan då men att man inte fått allt på plats mellan partierna.
Vad det betyder för Folkpartiet att ställa sig utanför uppgörelsen återstår att se.