I gårdagens GT kunde vi läsa om att bara tre politiska ungdomsförbund är aktiva på Gotland: SSU, Unga feminister och MUF. Övriga är vilande av olika skäl.
För bara några år sedan hade alla ungdomsförbund stigande medlemsantal, problemet är kanske inte heller att ungdomar inte är engagerade utan att det är svårt att få folk till de förtroendeposter som krävs för att ha en aktiv förening. Har man ingen styrelse kan man inte ha någon verksamhet.
Feministiskt Initiativ är i mångt och mycket en frisk fläkt i politiken, men också lite drabbade av hybris om sin unicitet. Nyvalde ordföranden Stefan Wesley deklarerade i ett blogginlägg efter att han blivit vald att i FI såg man inte ordföranden som en ledare utan här jobbade man i ett lag hela styrelsen. Så fungerar väl ungefär alla styrelser enligt min erfarenhet.
Däremot står det helt klart att medelåldern inom FI är mycket lägre än i övriga partier. På det sättet är det partiet bättre rustat än andra för framtiden, övriga partiers återväxt är mer oroande.
De politiska partierna, liksom egentligen alla föreningar, har ett bra läge att bygga nya broar för unga att engagera sig.
I en förening har alla en betydelsefull roll, det finns alltid något uppdrag man kan få ansvar för. Att känna tillhörighet, att vara behövd och önskad är kanske en av våra största brister i dag.
Att vara engagerad i en förening är också en oslagbar skola för vuxenlivet, oavsett vad föreningen sysslar med. Värnplikten i all ära, det svenska föreningslivet har varit, och är, en minst lika viktig aktör i att fostra medborgare.
Kanske skulle lumpen ersättas med en obligatorisk medborgarskola där man lär sig sina rättigheter och skyldigheter tillsammans med andra unga.
I höstas presenterade projektet ”Höj Rösten Politikerskola” sig på DN Debatt. Det är ”ett partipolitiskt obundet medborgarinitiativ för att ännu fler personer med samhällsengagemang ska ges förutsättningar och möjligheter att kliva in i politiken och kandidera i kommuner, landsting, riksdagen och Europaparlamentet”.
Initiativtagare var Daniel Sachs, vd Proventus, och i styrelsen fanns då prominenta namn som Per Schlingmann, Mona Sahlin och Maria Wetterstrand.
Som utgångspunkt hade man identifierat orsakerna till att unga väljer att inte rösta och fann att det berodde mycket på okunskap om politiken och vad partierna står för. Man visste inte heller hur själva röstandet går till och det fanns en rädsla att göra bort sig.
Hopplöshet angavs också som orsak, en känsla av att den enskilda rösten inte betyder något, samt en upplevelse av att inte vara representerad.
Det ska bli mycket spännande att följa projektet och jag hoppas det sprids ut i landet lokalt.
Om ungdomsförbunden inte förmår att ha aktiva avdelningar får unga människor allt färre att identifiera sig med. För även om politiska motståndare gör allt för att framställa Annie Lööf, Gustav Fridolin och Ebba Busch Thor som alldeles för omogna och unga så är de två tanter och en farbror för en som är 17 år.