Svenska män som i hög grad stolt sympatiserar med Sverigedemokraterna brukar dra en lans för att skydda ”sina kvinnor” mot unken kvinnosyn från ”andra kulturer”.
På Gotland bildades för något år sedan ett ”medborgargarde” just med detta syfte. Gardet skulle patrullera i Visby för att finnas tillhands för kvinnor som utsattes för trakasserier av utländska män. Detta skulle vara ett så utbrett problem att kvinnor inte längre vågade gå fritt på stadens gator.
På gardets Facebook-sida spyr bland andra kända lokala kvinnomisshandlare och andra våldsverkare sin galla över utländska mäns potentiella kriminalitet utan att blinka.
En före detta minister som på fyllan kallat kvinnor för horor och slampor exponeras hårt i medier. Berättigad kritik som leder till kommentarer och analyser av alla som har nån sorts plattform att kommentera och analysera.
Upprördheten kring rapporteringen om hur aktiva politiker ur ett och samma parti regelmässigt spyr ut sitt kvinnoförakt utan att blinka leder inte till lika kraftiga reaktioner.
Kanske för att det handlar om ett återkommande beteende, hela tiden, inte bara under tillfälliga blackouter på fyllan. Men bara för att det är vanligt får vi inte sluta reagera och agera.
Två vänsterorienterade kvinnor har den senaste tiden hängts ut av inte minst aktiva sverigedemokrater som hånar deras utseende och som tolkar deras engagemang för ensamkommande som att de i själva verket söker sexuella kontakter.
SD-ordföranden i Orsa skriver på Facebook om Gudrun Schyman ”Fy fan vilken slampa, ovärdig det parti hon startat. Gillar förmodligen att bli tagen med våld”. Liknande kommentarer kan ses från flera andra SD-företrädare runt om i landet gällande Gudrun Schyman och vänsterpartisten Rossanna Dinamarca (som beskrevs som ”Sexig som rävskabb” av en av partiets främsta företrädare i Norrbotten). När de ställs till svars för sina påhopp förklaras det med att det handlar om ”bildspråk” eller ”skämt”.
Vilket så klart är struntprat.
Det handlar inte om att skydda svenska kvinnor, tvärtom hoppas man att dessa ska utsättas för just det man i andra sammanhang säger sig vilja skydda dem mot: gruppvåldtäkter och annat våld som skildras i grova ordalag.
I grund och botten handlar det om två saker: kvinnoförakt och rasism.
Det som förut sades mest i slutna rum kan nu sägas öppet och av personer på positioner där man borde veta bättre. En förskjutning i det offentliga samtalet som pågått länge där det ”politiskt korrekta” anses vara det samma som förljugenhet av verkligheten.
Debattörer anser sig ha rätt att säga precis vad som faller dem in, de har ”yttrandefrihet” som alla andra. Om man tycker att nån är en slampa så måste man få säga det också.
Det här inte något man kan lösa genom mer undervisning i skolan. De som behöver lära sig veta hut har gått ut skolan för länge sen.
De politiska partierna och vi i medierna sitter på nycklarna till mycket. Det måste hållas rent från sexism, rasism och annat hat i alla led i ett parti och i mediernas alla kanaler.
Här behövs en skärpning över lag även om vissa sticker ut mer än andra.