Så gick ännu en dag där Sverigedemokraterna satte agendan i svensk nyhetsrapportering.
Inte konstigt då en opinionsundersökning (YouGov) pekade ut dem som landets största parti. Det är sannolikt inte med sanningen överensstämmande, men trenden är varken okänd eller otydlig: SD ökar.
De senaste veckorna har samhällsdebatten fullständigt brunnit och det allra mest anmärkningsvärda är den totala frånvaron av politisk medverkan. Ingen har som representant för landets ledning manat till vare sig lugn eller sans.
Det är förvisso svårt att diskutera med dem som är övertygade om att de vet sanningen oavsett hur många fakta som visar på motsatsen.
Det vanligaste svaret när myter vederläggs med fakta är att man väljer att ändå tro på myten eftersom man misstror precis varje vetenskaplig förklaring till allting.
Men de allra flesta människor är trots allt mottagliga för fakta och ett tydligt statsmannaskap. Tystnad och undfallenhet tyder på motsatsen. Därför är tydliga kommentarer och budskap från landets ledande politiker av oerhörd betydelse.
I sommar har man kunnat tro att det absolut största problemet i Sverige är att det finns folk som kommer hit för att tigga och att vi tar emot flyktingar från krigshärjade länder.
Inget av det är ett problem utan ett bevis för att vi lever i ett fantastiskt land.
När många kommer hit för att hitta ett sätt att överleva, det må vara akut eller på sikt, så måste vi också skapa möjligheter att uppfylla dessa grundläggande mänskliga rättigheter.
När det finns människor som gör allt de kan för att utnyttja detta läge, som de företag som tar hiskeligt betalt för till exempel boende för ensamkommande flyktingbarn – helt enkelt för att det inte finns några alternativ för kommunerna – då måste man kunna prata om system och strukturer.
Men istället för att diskutera effektivare och kvalitetssäkrade system för att ta emot dem som behöver skydd, har debatten handlat om vems fel det är att SD växer...
SD är skickliga och målmedvetna i det mesta av sin kommunikation. Det vill säga den som utgår från partiets ledare och kommunikationsavdelning.
Alla de andra hundratals SD-sympatisörer som dagligen spottar ur sig rasism, homofobi och kvinnohat i sociala medier är ”undantag”.
Partiet pratar inte så mycket politik över huvud taget. De sprider bilden av att vara hunsade, diskriminerade och tystade så framgångsrikt att de borde inleda en parallell karriär som illusionister.
För är det nåt hela det offentliga rummet är fullt av och har varit sen valet så är det prat om invandring och om Sverigedemokraterna.
Som här och nu på denna sida.
Demokratin fungerar så länge vi använder den som det är tänkt. Börjar vi använda vår röst till underförstådda protester så faller också demokratin.
För vad gör ni alla som sympatiserar med SD den dagen de faktiskt blir största parti och vi får Kent Ekeroth som justitieminister och Björn Söder som utrikesminister?
Pekar på de andra partierna och säger: Ha, där fick ni?