Det ekonomiska läget är ytterst kärvt.
Hur många år har vi inte hört detta nu? Tidigare prognoser som talade om en vändning så här dags (2015/2016) har kommit på skam.
För ungefär sex år sedan (2009) så här års beslutades om ett sparbeting på 86 miljoner för 2010. ”Det största sparbetinget nånsin” beskrevs det som.
Ett par år dessförinnan hösten 2007 pekade prognosen på ett underskott på 73 miljoner kronor men det befarade underskottet vändes efter insatser från tjänstemän och politiker till ett plus på 12 miljoner kronor.
”Jag tror att alla upplever att man pressat ut så mycket som går. Vad jag tror är nödvändigt nu, är breda diskussioner över blockgränserna där man tittar på vilka verksamheter som kan göras mindre eller avvecklas” förklarade dåvarande ekonomidirektör Göran Gyllenkrok.
Sen blev det maktskifte i Region Gotland.
Trots skattehöjningar, farfarsprincip och sparkrav pekar nu årets prognos mot ett underskott på 72 miljoner, alltså ganska precis samma läge som 2007.
Som ö-region blir vi obönhörligen lite distanserade från andra kommuner. Jämförelser görs men haltar oftast på grund av antingen olika befolkningsunderlag eller att vi inte har något landsting eller möjligheter till vardaglig samverkan över kommungränser.
Men som sagt, jämförelser görs och vi vet att vi sticker ut för vissa verksamheter. Senast i går presenterade tidningen Dagens Samhälle en lista på vilka kommuner som är mest kostnadseffektiva och vilka som är ”dyrast”.
Här hamnade Gotland på plats 286 av 290, alltså femte sämsta kostnadseffektivitet i landet.
Det som mätts är standardkostnaden vad verksamheten i varje kommun ”borde” kosta vid genomsnittliga ambitioner utifrån bland annat demografi. Därmed kan alla kommuner också jämföra sig med varandra.
”Standardkostnaden är på många sätt det bästa kostnadsmått vi har, därför att den tar hänsyn till befolkningens sammansättning och skillnader i behov och produktionsförutsättningar. Därmed inte sagt att den är optimal” säger Anders Folkesson, expert på utjämningssystemet hos Sveriges Kommuner och Landsting, i Dagens Samhälle.
Krisgruppen i Region Gotland ska nu ses varannan vecka för att hålla stenkoll på regionens ekonomi.
Det är inga enkla beslut denna församling har att ta. Framför allt är det sjukvården som kostar mer än det finns pengar till. Här finns inga enkla lösningar över huvud taget.
Dyra behandlingar som räddar liv, ska vi avstå dem?
Förutom att gå till botten med effektiviteten måste alla delar av regionens verksamhet som inte är tvingande ses över.
Allt lättare sagt än gjort för en besparing i ena änden kan bli en kostnad i den andra. Alla de som hemma vid köksbordet sitter inne på alla tvärsäkra lösningar är med all säkerhet välkomna att lämna sina bidrag till regionens krisgrupp.
Men en sak kan vi nog vara överens om: att vi ska sluta låtsas som att det finns utrymme att utöka välfärden med än det ena och än det andra som presenteras som ”gratis” för medborgarna.