Sur majoritet på defensiven

Foto: Tommy Söderlund

LEDARE GOTLÄNNINGEN2018-06-19 05:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Det blev en del inlägg där irritation och frustration tog över från flera ledamöter av regionfullmäktige vid gårdagens sammanträde när delårsrapporten skulle behandlas.

Majoriteten kallade oppositionens kritik för ovärdig och oförskämd.

Oppositionen var påtagligt frustrerad över majoritetens försök att släta över de stora problem som finns i och med nämndernas underskott som mer än fördubblats på kort tid.

Det är bra att känslorna då och då svallar över. Det visar att politikernas engagemang är äkta och att skillnaderna är mer än bara retorik.

Något jag kan reta mig på är när somliga kallar politisk oenighet för ”bråk”. När politikerna driver olika linjer inför ett beslut är det inte ovanligt att det beskrivs som ”storbråk i fullmäktige” eller ”ordkrig”. Bråk och krig har ingenting i politiken att göra. Att använda dessa ord bidrar till politikerförakt och visar en slarvig inställning till den politiska bevakningen.

När det var dags för budgetbeslutet öppnade regionstyrelsens ordförande, Meit Fohlin (S), för en ny tradition genom att utan att ens försöka linda in det började med ett rent valtal.

Att det är hårt tryck mot Socialdemokraterna, inte bara på riksplanet utan även på Gotland, visade sig genom att Meit Fohlin istället för att framföra sin egen politik, tog avstamp i Alliansen och deras förslag. Precis som på riksplanet utmålades alliansförslagen som ett hot mot ungefär allt. Man kan förstå desperationen och förhoppningsvis ser väljarna igenom skrämselpropagandan.

Som tur är hade regionfullmäktiges ordförande, Bo Björkman, redan i sammanträdets inledning deklarerat att presidiet beslutat att begränsa replikerna i budgetdebatten till två minuter. Särskilt som debatten redan förts ett par gånger vid det här laget. Argumenten och inläggen är kända och tidigare framförda.

Majoritetens och oppositionens budgetförslag ligger i sak ganska nära varandra. Det finns inte mycket svängrum i en verksamhet som till stora delar är lagbestämd.

I går skrev jag om att Gotlands regionfullmäktige har tre ben att stå på. Det kommunala uppdraget, landstingsfrågorna och ansvaret för regional utveckling.

Här behövs en balans och att man engagerar sig i alla dessa frågor. Inte minst den regionala utvecklingen som rätt hanterad stärker vår gemensamma välfärd eftersom det är genom att fler flyttar hit, fler som jobbar, så ökar skatteintäkterna.

Utan skatteintäkter har vi ingen välfärd. Så enkelt är det. Och när vi inte ens på toppen av en högkonjunktur, med ökade skatteintäkter och stark tillväxt, klarar att bedriva verksamheten så måste frågorna ställas om hur vi ska klara välfärden framöver.

Att påstå att kritik mot detta handlar om att man inte värdesätter all den verksamhet som bedrivs, eller ännu värre att man anklagar alla som jobbar i verksamheterna för att inte göra ett bra jobb, gör att man kan diskutera vilken argumentation som är ovärdig och oförskämd.