Vill vi ha felfria personer som politiker och andra sorts makthavare?
Ibland hör man röster om att ”vanligt folk” måste få möjlighet att företräda olika intressen, att det är orimligt att kräva helt perfekta liv utan minsta snedsteg.
Så långt är det lätt att hålla med.
Det råder en dubbelmoral när det gäller det egna ansvaret och andras.
Att inte betala tv-licens, anlita svarta tjänster och försöka allt för att betala så lite skatt som möjligt är tämligen accepterat av väldigt många.
Men för folkvalda politiker krävs nolltolerans, hur långt tillbaka misstagen/snedstegen än ägt rum.
Men om detta kan vara en fråga för diskussion och visst utrymme för förståelse och förlåtelse finns det andra saker där det är lättare att dra klara gränser.
Som förtroendevald har du ett större ansvar än att följa det egna samvetet. De du företräder har rätt att ställa krav på dig att du håller fanan högt och utgör en förebild.
Som facklig förtroendevald kan du till exempel inte med äran i behåll acceptera att utföra arbete på obetald arbetstid.
Som förtroendevald politiker kan du inte använda din position för att utnyttja systemet för egen personlig vinning.
Även om inget av det är brottsligt.
Den senaste tiden har en rad nyheter på olika sätt tagit upp politiker som kritiserats för just detta.
Två politiker i Liberalerna där den ena, Emma Carlsson Löfdahl, haft en för vanligt folk obegriplig modell för hyra av bostad i samband med sitt arbete i riksdagen.
Hon hyrde en lägenhet av sin man och redovisade dessutom maxbeloppet som betalas ut av riksdagen trots att den faktiska kostnaden var betydligt lägre.
Svårare är det med det moraliska för den andra liberalen, Cecilia Wikström, som petats av partiet för att hon vid sidan av sitt uppdrag som ledamot i EU-parlamentet haft två styrelseuppdrag i svenska börsnoterade företag.
Något som inte var ett problem för partiet förrän SVT uppmärksammade det och fokuserade på att arvodena för de två styrelseuppdragen på totalt 70 000 kronor i månaden i stort sett motsvarade arvodet från Europaparlamentet.
Maria Wetterstrand, före detta språkrör för Miljöpartiet, utsågs av regeringen att utreda möjligheten att ställa om flyget till fossilfria drivmedel, trots att hon själv är delägare i ett företag som arbetar just med att utveckla sådant bränsle.
I veckan som gick nåddes vi av nyheten att centerpartisten Eskil Erlandsson lämnar sina uppdrag efter att under en längre tid uppträtt opassande mot kvinnliga kollegor genom oönskad beröring.
I dagarna är Pär Nuder, före detta socialdemokratiskt statsråd, föremål för avgångsrykten efter olämpligt beteende som hittills inte konkretiserats alls.
I går kom en nyhet om en tidigare chef inom polisen, numera anställd i Försvaret, som häktats vid Nacka tingsrätt, misstänkt för grovt koppleri och våldtäkt.
Det är alltid allvarligt när förebilder och förtroendevalda beter sig olämpligt. När det som nu uppmärksammas en hel rad olika exempel under kort tid, påverkar det medborgarnas tilltro till systemen mer påtagligt.
Samtidigt riskerar vi att kasta ut en rad duktiga företrädare med badvattnet om det mer blir en moralisk än etisk diskussion kring vad som är rätt och fel.
Lika lite som vi vill ha felfria poltiker vill vi ha politiker som lever helt isolerade från den omvärld de är satta att besluta om.