Oavsett orsakerna bakom det plötsliga avskedandet av regiondirektör Jan Björinge så är sättet han behandlats på under all kritik. Förutsatt att orsaken inte var att han förskingrat halva regionens budget och sålt knark i fikarummet.
Då kan man kanske förstå lite bättre.
För det första: att inte få några hintar om att samarbetet inte fungerar är bara det väldigt märkligt.
Sen att kallas till ett avgörande möte där tre personer sitter på rad och i kör ger en sparken. Nja, inte så proffsigt, va?
Det tredje är att tvingas gå hem på dagen, inte knyta ihop några knutar eller se till att det påbörjade arbetet får möjlighet att fortsätta eller ens säga hej då.
Som om man begått ett grovt brott.
Hittills känns det hela otroligt oprofessionellt och utan eftertanke om konsekvenserna.
Det är sällan så enkelt som att bristande samarbete bara beror på ena parten. Det är därmed fullt troligt att det gnisslat och att många haft svårt att jobba tillsammans med Jan Björinge.
Men då får man kanske jobba med detta ett tag. Hitta tydliga strukturer, ha täta avstämningsmöten mellan politik och regiondirektör. Se till att man är på samma nivå, ger samma bild utåt medan man slipar på samarbetet.
På sex månader hinner en ny chef inte mycket mer än att sätta sig in i verksamheten, lära känna personalen och läsa in sig på de frågor som är aktuella. Det är mycket svårt att tro att man ansträngt sig för att få det att fungera när man ger upp efter så kort tid.
Problemet är inte bara att man tappar fart i regionens viktiga ledande processer eller att man bränner en omfattande investering som man gjort i Jan Björinge.
Bilden av att en av Sveriges mest välmeriterade regionchefer får sparken efter sex månader gör knappast reklam för nya sökanden om det inte finns väldigt allvarliga brister i ledarskapet.
I alla fall inte om vi vill ta tillvara kompetens utifrån som ger helt nya perspektiv och sätt att arbeta.
För det var väl det vi ville eller hur?
Har Jan Björinge allvarligt brustit så måste det också sägas högt. De konkreta motiveringar som nämnts, att han valde att vara med på Företagardagen istället på regionstyrelsen och en träff på länsstyrelsen istället för regionledningen känns mer som att han gjort precis det han skulle.
Oavsett politisk majoritet har vi varit vana att förvaltningarna har stått för kontinuiteten. Politiken har lutat mycket mot tjänstemännen men sedan 2010 verkar det tyvärr som att denna lutning passerat den kritiska punkten när initiativet från politiken helt övergetts.
Kanske är det därför den politiska ledningen känner marken röra sig under deras fötter?
Som sagt, det är möjligt att det finns god grund för den förnedrande behandlingen av Jan Björinge även om det hittills verkar osannolikt.
Om man inte får en chans vill nog ingen ta steget och vi riskerar en långdragen och negativ rekryteringsprocess.
Den rödgröna majoriteten drog väldigt länge på beslutet att över huvud taget inleda rekryteringen efter Bosse Dahllöf. Hoppas man agerar snabbare denna gång.