Attityden till kvotering av bolagsstyrelser för att åtgärda den bristande jämställdheten har sakta förändrats.
Inte lika många är riktigt lika tvärsäkra motståndare längre. Fler och fler har också förstått att det inte handlar om att kvotera in random kvinna utan att förbättra rekryteringsmetoderna och att inte slentrianmässigt fråga en man.
Just när detta händer kommer justitieminister Morgan Johansson (S) med det fullkomligt bisarra förslaget att staten ska kunna upplösa bolag som inte lyckas rekrytera minst 40 procent kvinnor till sina styrelser. Man diskuterar förvisso även sanktioner, på minst en kvarts miljon...
Förutom det bisarra förslaget är ministerns kommentarer så provocerande att man förstår om många som kanske mer och mer funderat på det kloka med kvotering, gör helt om. Förslaget har inte stöd av en majoritet i riksdagen, det kommenterar Morgan Johansson så här i Sveriges Radio: ”Så jag tycker nog att partier som vill ha en jämställdhetsprofil, de ska nog fundera igenom det här en gång till. Och de har ett år på sig”.
Det finns bara ett sätt att bedriva feministisk politik och det är kvotering. De andra partierna har nu ett år på sig att komma fram till att de vill bedriva socialdemokratisk jämställdhetspolitik.
Så otroligt maktfullkomligt och arrogant.
Regeringen skulle annars kanske bemöda sig att leva upp epitetet samarbetsregeringen som man upprepar som ett mantra. Om man verkligen sökte breda samarbeten kanske man skulle slippa alla besvärande tillkännagivanden som riksdagen driver igenom gång på gång.
Håller med Annika Qarlsson (C) i hennes kommentar om att börja med att lagstifta mot LO där andelen kvinnor i styrelsen är långt under genomsnittet för börsbolagen. ”Vi skulle inte stödja ett sådant förslaget heller, men det skulle åtminstone vara mindre hycklande” konstaterar Annika Qarlsson.
Några timmar efter att uttalandet om att upplösa bolag kommenterade justitieministern sitt eget uttalande med att så kan man nog inte göra ändå.
Det vore inte rimligt.
Nej, helt riktigt. Men det är inte heller rimligt att justitieministern tyckte det var rimligt fram tills proteststormarna yrde så högt att han var tvungen att ta tillbaka det.
Att ännu en minister säger häpnadsväckande saker kort efter Åsa Romsons famösa liknelse med Auschwitz blir naturligtvis ännu en reva i regeringens trovärdighet.
Kan man lita på att de kan sköta landet när de inte verkar kunna hålla ordning på vad de själva säger och lägger som politiska förslag?
Och de klantiga uttalandena gör att sakfrågorna hamnar i skuggan och förknippas med inkompetens istället för att tas på allvar.
Vem vill nu driva frågan om kvotering? Lycka till med att få en seriös debatt kring kvoteringens fördelar efter detta.
För nog är det märkligt att när politikerna samlas kring planer på tvingande kvotering, då händer det saker i företagen. Då ökar magiskt andelen kvinnor i bolagens styrelser, det som tidigare var ett omöjligt uppdrag, blir plötsligt möjligt.