De flesta av oss kan troligtvis genomleva en hel almedalsvecka utan att se en enda nazist. Ger det oss rätten att hävda att deras närvaro inte spelar nån roll? Att vi helt enkelt ska ”strunta i” att de är här?
Säg det till dem som förra året blev utsatta för deras hat och våld. Säg det till alla andra som ständigt utsätts för nazisternas hat.
Säg det till alla dem som nazisterna menar inte ens ska få finnas. Säg det till alla som inte vågar komma hit.
I en debattartikel i Dagens Nyheter ställs relevanta frågor kring hur polisen hanterat alla de anmälningar som gjordes under förra Almedalsveckan. Resultatet är minst sagt tunt, trots att mycket finns fångat på film och med många vittnen.
Polisens presstalesperson Carina Skagerlind har vid flera tillfällen påpekat att NMR kommer till Almedalsveckan för att ”de vet hur mycket medial uppmärksamhet de får här”.
Väl magstarkt att hänvisa till att det blir uppmärksamhet när nazister hetsar mot oliktänkande och begår brott utan att de verkar behöva oroa sig ett dugg för att det får några konsekvenser.
Det är inte bara polisen som regelmässigt, uttalat eller mellan rader, menar att om vi bara slutade skriva om NMR och deras handlingar skulle de inte komma hit. Men det hjälper ju tyvärr inte att stoppa huvudet i sanden.
Den som anser att medier ska låta blir att rapportera om relevanta nyheter har helt missuppfattat journalistikens grundläggande uppdrag. Vilka andra nyheter ska vi låta bli att rapportera om för att det ger dålig pr?
För inte så länge sedan fanns det flera framträdande företagare här på Gotland som på fullt allvar menade att det var mediernas fel att Gotland alltid fick bottenbetyg när företagsklimatet skulle rankas. Om vi bara kunde skriva lite fler positiva artiklar skulle allt vara så mycket bättre.
Det funkar inte så. Saker slutar inte att finnas bara för att medierna slutar berätta om det.
För mig som opinionsbildare handlar det om vanlig gammaldags anständighet att ta ställning.
Hets mot folkgrupp, misshandel och störande av ordning är några av brottsrubriceringarna från förra året.
Den person som fått tillståndet är enligt uppgifter i kvällspressen dömd för grova brott.
Var går gränsen för när ens förtroende är förbrukat för att ordna en allmän sammankomst?
Detta vore verkligen intressant att pröva men polisen menar att det är omöjligt att neka någon detta tillstånd.
I en insändare i GT förra året skrev polischef Torbjörn Nilsson att vi debattörer tror att det ”bara är att citera ur lagen” och att ”Mer svårbegripligt är att allt ifrån gemene man till inflytelserika debattörer kräver att polisen ska frångå den demokratiska rättsstatens ordning och börja agera utifrån känsla istället för lag”.
Det är möjligt att det har funnits såna krav, jag har inte sett dem, personligen är jag mer intresserad av sakliga förklaringar till varför befintlig lagstiftning som i sina skrivningar är tydliga, inte kan användas.
Att det finns avvägningar och tolkningar att ta hänsyn till förstår alla. Men inte att det är okej att få ordningsmaktens godkännande att sprida hat och hot trots att det står i lagen att det är förbjudet.
Vad händer om polisen säger nej? Vi vet ju redan vad som händer när de säger ja.