Låt oss först göra en sak klar.
Det är ett mysterium att politiska partier i Sveriges riksdag fortfarande har så svårt att formulera sig kring definitionen av Sverigedemokraternas politik och sitt eget förhållande till detta parti.
Det borde sitta i ryggmärgen vid det här laget eftersom det har varit den största politiska frågan i svensk samhällsdebatt sedan länge: Vad ska vi kalla Sverigedemokraterna och kan man tänka sig ett samarbete eller inte?
Genom att ha detta fokus ger medierna Sverigedemokraterna ett abonnemang på huvudrollen i svensk politik. Allt ska på något sätt relateras till SD och hur de eventuellt kommer att påverkas av det ena eller det andra.
I veckan ställdes frågan på sin spets när två borgerliga partiledare för hundrafemtielfte gången tillfrågades om hur de definierar SD och om de skulle kunna tänka sig att bilda regering med, eller med stöd av, dem.
Anna Kinberg Batra (M) sa i en intervju i SVT att hon ansåg att SD är ett rasistiskt parti. Nån dag senare fick hon nyansera sitt svar för så får man ju inte säga.
Ebba Busch Thor (KD) sa i en annan intervju att SD inte är ett rasistiskt parti. Kort tid därefter fick hon nyansera sitt svar för så kunde man ju inte säga.
Problemet med båda exemplen är att deras svar redan från början var nyanserade. Det fanns en fortsättning på och ett sammanhang i deras resonemang.
Anna Kinberg Batra var i SVT Agenda tydlig med att hon (fortfarande) inte vill samarbeta med Sverigedemokraterna.
Hon svarade nej flera gånger, ändå krävdes svar på frågan om hon ”aldrig” skulle samarbeta med SD.
SD hålls kvar som frågefokus i det evinnerliga, skulle man samarbeta med SD om det blev si eller så. I oändlighet.
Att SD har lovat att lägga ner allt sitt politiska arbete till förmån för att fälla alla regeringar som inte stöder deras invandringspolitik är en fråga som borde lyftas varje dag med Jimmie Åkesson. Men det görs inte.
Istället ska alla andra partier svara på hur de tänker hantera SD.
Ebba Busch Thor (KD) intervjuades i tidningen Dagen och fick självklart också standardfrågan om hon anser att SD är ett rasistiskt parti.
Hon svarade att deras officiella politik inte är rasistisk men att partiets hela existens bygger på rasism. Sammanfattat.
Men det som spreds i alla medier var ”Ebba Busch Thor: SD är inte ett rasistiskt parti”.
Det ger lättdelade och klickvänliga inlägg i sociala medier, men bidrar till fördumning och ett politikerförakt som vi inte behöver.
Om man vet att det är första meningen i ens svar som kommer att spridas är det inte konstigt att man som en papegoja upprepar det man anser är svaret på frågan. Men det blir ju inte så bra.
Hur många gånger ska politiker behöva svara på att man inte tänker samarbeta med SD innan det är nog? När ska frågorna istället riktas mot SD och den rasism som dagligen sprids av deras sympatisörer?