Nyheten om hur curlinggenerationen dragit ner effektiviteten på Migrationsverket spreds häromdagen i sociala medier.
Från att under Balkankrisen kunna ta cirka tre beslut i veckan per handläggare, är man nu nere på ett beslut i veckan.
Det som fått uppmärksamhet i den internrevision som gjorts för att utreda den försämrade effektiviteten är att det bland annat talas om att 80-talisterna är söndercurlade av sina föräldrar och förväntar sig en problemfri tillvaro, vana att bli uppassade av sina föräldrar.
Förutom den hårresande generaliseringen av människor födda under samma decennium, är påståendet inte heller den förklaring som internrevisionen har som sin slutsats.
Snarare finns förklaringen i denna mening som också finns att läsa i rapporten: ”Unga kastas in i svår verksamhet utan tillräckligt stöd”.
Personalomsättningen på Migrationsverket har varit extrem den senaste tiden. Framför allt har väldigt många nyanställts, på några år har verket tredubblat sin personalstyrka, parallellt med att äldre medarbetare med lång erfarenhet av den komplexa myndighetsutövningen i stor grad har rekryterats till andra verksamheter inom myndigheten.
På flera enheter finns ingen som varit anställd mer än 1,5 år och i dag räknas man som ”erfaren” efter sex månader, för bara några år sedan räknade man med fyra till sju år innan man fått ”erforderlig trygghet i yrkesrollen”.
Den rena handläggningen har därmed skötts av väldigt många, unga nyanställda. En röd tråd i rapporten är också det bristande ledningsstödet. Många är utlämnade åt att fatta livsavgörande beslut helt på egen hand.
Och, precis som i väldigt många andra verksamheter, har administrativt arbete lagts på handläggarna, sånt som förut assistenter skötte. Kraven på dokumentation och arkivering har också ökat.
Lägg därtill hur Migrationsverkets beslut kan nagelfaras i medier där den enskilde handläggaren riskerar att utsättas för stora prövningar.
Då finns det nog andra förklaringar, än när de anställda är födda, för att handläggningen drar ut på tiden för att undvika varje misstag som kan leda till ett felaktigt beslut för människor. Beslut som kan vara skillnaden mellan liv och död.
Lösningen ligger snarare i att skapa en tydlig och närvarande ledning där medarbetarna känner sig trygga att handlägga tuffa ärenden, väl införstådda med att det inte är de personligen som kommer att nagelfaras för myndighetens beslut.
I dag publicerar GT en insändare där fackförbunden Akademikerförbundet och Vision talar om en liknande verklighet för en annan sorts handläggare. Socialsekreterarna är minst lika utsatta som yrkesgrupp som handläggarna på Migrationsverket.
Brister i arbetsmiljön sprider osäkerhet och de anställda känner inte sig trygga med att påtala detta.
Det blir tyst på arbetsplatsen och inte i betydelsen att hälsan tiger still.
En undersökning som nyligen gjorts bland landets socialsekreterare visar att var fjärde anställd söker efter annat arbete. Om anställda på våra myndigheter som ska fatta beslut om de allra mest utsatta själva känner sig utsatta riskeras kvaliteten och tilliten till myndighetsutövningen att urvattnas.
Det håller helt enkelt inte.