Om man inte tar reda på hur Svenskt Näringslivs rankning om företagsklimatet görs eller har som syfte är det lätt att håva in populistiska poänger genom att påstå det ena och det andra.
Detta har både Erik Fransson, Gotlands Folkblad, och Mats Pettersson, redaktionschef för Helagotland.se, visat prov på i veckan.
Den sistnämnde tror att företagarna som svarar på enkäten helt enkelt inte har nån egen upplevelse eller erfarenhet: ”Oavsett om något förbättras eller inte blir detta (det dåliga företagsklimatet, red anm) en sanning. När sedan nästa enkät skickas ut och företagare ska fylla i vad de tycker om olika saker, ja då kryssar man kanske på ren reflex i rutan ”uselt” eftersom det är ju så det alltid har varit”.
Ja, kanske det.
Eller kanske inte.
Jag väljer nog att hålla de gotländska företagarna lite högre än så.
Det är inte heller sant att företagarna tycker att ”allt” är uselt. Vad gäller de mer mätbara faktorerna i undersökningen och många av de andra mer subjektivt bedömda erfarenheterna, ger företagen Gotland bra betyg.
Det är själva företagsklimatet som drar ner betyget. Man bemöts med misstänksamhet, känner sig motarbetad, man får inte rätt information, det saknas helt enkelt en förståelse för företagens förutsättningar. Man upplever att huvudlinjen är att säga nej och att tjänstemännen gör allt för att hitta argument för detta. Inte alla och alltid, men för ofta.
Att vifta bort detta med att företagare bara klagar av slentrian eller för att de tror att det ska leda till gynnande politiska beslut är ganska slappt och lite oförskämt.
Erik Fransson, Gotlands Folkblad, upplever ”att den (rankningen, reds anm) bygger mer på förhållandet mellan företagares förväntningar och deras upplevelser av hur de förväntningarna uppfylls”. Det är inte bara en upplevelse, det är stor del av själva kärnan av undersökningen.
”Rankning innebär också att ett jättebra företagsklimat kan rankas lågt om andra kommuners företagsklimat rankas ännu högre” skriver han vidare vilket inte är lika korrekt.
Ett högt rankat företagsklimat blir inte sämre för att nån annan rankar det högre. Den totala rankningen handlar om alla delar sammantaget.
Det största problemet ser Erik Fransson dock i själva syftet med rankningen: ”Men det största problemet jag ser är den underliggande politiska agendan som Svenskt Näringsliv har och som också återspeglas i undersökningen”.
Om man överför samma argumentation exempelvis till fackföreningsrörelsen inser de flesta dilemmat med ett sådant påstående.
Både Erik Fransson och Mats Pettersson hänvisar till en vitt spridd debattartikel på sajten 8till5.se.
En av undertecknarna är bördig från Gotland, Jonas Michanek, och han intervjuas av Helagotland där även han uttrycker sin oro över ”den politiska agendan” och säger att han ”tycker att företagare blir ett slagträ för Svenskt Näringsliv”.
Företagen ÄR Svenskt Näringsliv, uttalandet blir helt obegripligt.
Och på tal om politiska agendor så hade det ju varit klädsamt att berätta att Jonas Michanek inte bara är företagare utan även förtroendevald politiker för Socialdemokraterna i Malmö.