När huvudbudskapet i kritiken mot mitt resonemang kring vägpriser är att så får man inte tycka, då är det svårt att debattera. Ändå har jag inte uttryckt nån klar åsikt utan mer diskuterat kring begreppet vägpriser och vad det egentligen är vi med detta kräver.
Min invändning mot den onyanserade debatten har också tolkats som att jag tycker att de som inte resonerar som jag är onyanserade. Nej, det tycker jag verkligen inte. Men om bara en linje är tillåten då blir debatten onyanserad. Punkt.
Ted Ljungqvist ger inte mycket för min tankeförmåga det gör han klart och tydligt. Själv har jag stor respekt för såväl honom som alla andra som genom tiderna kämpat emot när staten velat försämra vår trafik.
Men om man tror att det är en framkomlig väg att hänvisa till investeringar på 40-talet och kräva dem som en historisk skuld till Gotland, då är jag rädd att vi satsar krutet på fel kamp. Precis lika tröstlöst som det är att tro att Vänsterpartiet skulle ha lovat 200 miljarder om de varit i närheten av att någonsin behöva leva upp till detta löfte.
Som i många andra sammanhang har Gotland en speciallösning när det gäller våra transporter. En komplex lösning som är svår att föra över till annan trafik i landet för en jämförelse rakt av.
Flera har fastnat vid den jämförelse jag gjorde med resor till andra orter i Sverige. Det var fel att jämföra tåg och båt, det var fel avstånd och det var fel årstid. Som alla förstår kan man inte dra några slutsatser av en sådan jämförelse, det var en bild av att det kostar att åka även till andra orter i Sverige. Det är inte jättedyrt att åka till Gotland vid en jämförelse. Den stora och avgörande skillnaden är att vi inte har några alternativ.
På fastlandet kan man ta bilen även om det tar en hel dag att komma fram dit man ska.
Om man förutom att bara en åsikt är tillåten, inte får reflektera kring prisbilden för andra delar av landet, då blir det väldigt trångt i den så kallade åsiktskorridoren.
Den trafik vi har i dag har vi fått tack vare det unika konceptet med statligt stöd kombinerat med kommersiell trafik. Det går inte att diskutera dagens trafik utifrån hur det såg ut på 1940- eller 1960-talet. Det är att jämföra äpplen och päron om något.
Att somliga har åsikter om vad som är mitt updrag är helt ointressant jämfört med vad mitt uppdrag faktiskt är: att föra debatt och skapa opinion utifrån ett kritiskt perspektiv.
Jag är i alla fall glad åt debatten. Jag tror den tillför och stärker och jag hoppas att den fortsätter och det med lite högre takhöjd än hittills.