Skolorna har börjat och för många föräldrar dras en gemensam suck av lättnad. Inte för att man inte älskar att vara ledig med sina barn utan för att vardagens rutiner innebär ett stöd att förhålla sig till där skolan är en avgörande del.
Barnen får umgås i sociala sammanhang som individer, inte någons barn. De får ett mål mat om dagen som innebär ett mål mindre att ansvara för föräldrarna, en av vardagens dilemman för åtminstone två grupper av föräldrar: de som inte vet hur de ska ha råd, och de som har en kamp med att få till en ätbar middag över huvud taget.
Att vara förälder är så mycket olika saker samtidigt att det inte är en slump att så många böcker i ämnet finns att tillgå för den som anser sig behöva vägledning.
Tyvärr finns det också lika många besserwissrar som anser att just mitt sätt att vara förälder är facit, alla som inte gör som jag är dåliga föräldrar.
Och som jag har nämnt några gånger vid det här laget: förälder är i 9 fall av 10 oftast detsamma som att vara mamma. Det är mammornas fel. Det mesta.
Och flickor kan man också recensera i det oändliga och skuldebelägga deras val redan från låg ålder: jaha du gillar rosa, ja, det är ju fel förstår du lilla vän. Det finns massor av andra färger vad är det för fel på dem?
Att vara förälder innebär också en ständig upplevelse att inte räcka till.
Ibland mest känslomässigt eftersom det ju inte finns en gräns för hur väl man vill sina barn.
Att överösa sina barn med kärlek är inte att curla dem, låt ingen få dig att tro att du kan älska dina barn för mycket!
Men för vissa kan känslan av att vara otillräcklig vara mer än en känsla.
När barnens klasskamrater bjuder på kalas där man hyrt ett lekland eller bad, blir det futtigt att bjuda på saft och ballerinakex i köket.
Ja, jag vet att de flesta familjer är empatiska, kloka och har vett att inte göra nån grej av detta.
Nu pratar jag om upplevelsen hos de föräldrar som får ställa fram den där saftkannan.
Att världen är orättvis är dock svårt att göra något åt och det finns ingen anledning att låtsas som att livet är rättvist ens för ens små lyckligt ovetande barn.
Men trots olika förutsättningar finns det en plats där villkoren ska vara millimeterrättvisa och det är i skolan.
Där ska föräldrarnas privatekonomi vara totalt oväsentlig när det handlar om barnens möjligheter att delta i olika aktiviteter som är obligatoriska i skolan. Det är friluftsdagar, skridskoåkning, lägerskolor och studieresor.’
Eller bara något så enkelt som en daglig fruktstund på lågstadiet.
Ingår det i skolan ska skolan stå för det som behövs för att utföra aktiviteten.
För de flesta familjer är det inga problem att se till att ens barn får med sig ett äpple eller en matsäck som ska ersätta skollunchen någon enstaka gång.
Därför är det viktigt att just vi som kan också är de som håller på principen att skolan ska vara kostnadsfri.
Även om det bara handlar om ett äpple.