Många föräldrar förundras över hur deras barn så självklart följer reglerna och rutinerna i förskolan medan minsta sak kan leda till evighetslånga förhandlingar hemma.
Det handlar väl om det här med att testa gränser. Och ju äldre man blir desto mer vågar man ta för sig och utmana även i skolan. Det är en sund utveckling, så länge vuxenvärlden inte svajar utan visar tydligt var gränserna går.
Det handlar inte om ”hårda tag” utan om tydliga ramar för att skapa trygghet för barnen och ungdomarna. Regler som saknar syfte och mer av moraliska art måste de som växer upp också kunna påverka. Att ha mössa eller keps i klassrummet påverkar till exempel inte undervisningen.
Något som aldrig får kompromissas om är nolltolerans mot kränkningar av alla de slag. I går berättade GT om Klinte/Sanda skolområde där rektor Jessica Nilsson och biträdande rektor Minnah Storm bestämt sig.
Förutom att göra egna utredningar så polisanmäler de varje händelse.
I grund och botten en självklarhet. För varför ska man i skolan stå ut med det som är brottsligt utanför skolans väggar?
Det finns ingen lag som säger att om man är 8 år då får man stå ut med att bli sparkad eller hånad.
Att från början lära barnen vad som är okej och inte är att göra dem en tjänst. Precis som motsatsen, att vara otydlig, relativisera och förklara, är att svika barnen.
Under förra året kom det in 1 544 anmälningar om kränkande behandling till Barn- och Elevombudet (BEO) och Skolinspektionen. Det är en ökning med 17 procent jämfört med 2014.
Vad som är en kränkning är ytterst individuellt men gemensamt för alla är att det är den som blir utsatt som har tolkningsföreträde.
Det kan handla om nedsättande ord, ryktesspridning, förlöjliganden eller fysiskt våld. Att frysa ut någon från gruppen och lägga ut elaka kommentarer i sociala medier likaså.
Av de anmälningar som kommer in till Skolinspektionen eller Barn- och elevombudet gäller ungefär hälften fysiska angrepp, hälften är verbala kränkningar. Pojkar anmäler oftare att de utsätts för fysiska kränkningar medan verbala kränkningar är vanligare bland flickor (enligt Skolinspektionens hemsida).
Förutom att snabbt och tydligt ta tag i situationer där elever kränks behöver skolan självklart se till att man pratar om värdegrunder och hur man beter sig mot varandra med eleverna.
Och det gör man förstås.
Inte minst är det viktigt att ta upp hur killar och tjejer är mot varandra. Man måste få utforska sin könsidentitet utan att det ska göras nån affär av det.
Vi minns nog alla att vid en viss ålder kan tjejer plötsligt inte längre leka med killar och tvärtom. För ett barn kan det vara en stor kränkning när ens bästa kompisar plötsligt inte vill vara med en längre på grund av något man är.
Att våld i alla dess former är strikt förbjudet förstår nog även lågstadieelever men om det inte får några konsekvenser att slå och sparka så kan det bli ett sätt att få makt och position. Detta måste man också prata om, både i skolan och hemma.
Det är inte skolan som ensam ska uppfostra våra barn, men i skolan måste samma regler gälla som utanför.