Det borde vara en förstasidesnyhet varje dag att vi har ett parti i Sveriges riksdag som inte står bakom mänskliga rättigheter och alla människors lika rätt och värde.
Det är det inte. Inte heller blir det mer än just uppgivna konstateranden att väldigt många av detta partis företrädare är kriminellt belastade medan det i andra partier leder till avgång och rubriker.
När Mona Sahlin i helgen avgick som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism efter Expressens avslöjanden om ytterligare ekonomiska oegentligheter spreds ett ”cv” i sociala medier av hennes hatare.
Mona Sahlin har gjort för många fel, det största är kanske hennes dåliga omdöme att inte låta någon ta hand om hennes ekonomi. Inte tu tal om den saken. Att hon än en gång sätter sig i samma klister är helt enkelt omöjligt att förklara bort.
Men att hennes hatare nu går i spinn och sprider en sammanställning av hennes snedsteg är ett hån. Jag säger som Erik Helmerson, ledarskribent på Dagens Nyheter, på Twitter i går: ”Vore roligt om de som nu hävdar att Mona Sahlin är en rätt igenom inkompetent person som aldrig åstadkommit något kunde bifoga sitt eget cv”.
När vi pratar om allas likhet inför lagen menar vi oftast inte bara den juridiska lagen. Alla har rätt till samma bemötande och villkor.
De flesta av oss tar det som en självklarhet, ändå menar vi det inte när dessa rättigheter prövas mot verkligheten.
Alla de som hatar ”pk-samhället” tycker till exempel inte att det är något att orda om sina egna brister och juridiska felsteg medan de som kommer hit från andra länder ska utvisas för långt mindre förseelser.
Den vanligaste, mer logiska och humana tolkningen av ”alla” är de som omfattas av de lagar som är stiftade i respektive land.
Alla som befinner sig i Sverige ska följa svensk lag oavsett om man är medborgare eller besökare.
Annars blir det anarki. Ändå reagerar många väldigt starkt när ordningsmakten ingriper mot olagliga bosättningar där människor lever i misär.
Och här prövas vi verkligen i vad vi menar med allas lika rätt.
Både gällande lag och mänsklighet.
Visst kan man göra det enkelt och säga att vi skulle kunna antingen låta dem fortsätta bo olagligt eftersom det ändå bidrar till ett bättre liv i hemlandet. Eller så borde vi ha skyldighet att ordna annat boende med mer drägliga villkor.
Men då frångår man också principen att lagen ska gälla lika för alla.
Att följa lagen vad gäller rätt och fel är en sak. Att tillgodogöra sig rättigheter enligt lag en annan.
Vänsterpartiet håller just nu kongress och ska ta ställning till detta i sitt nya handlingsprogram: ”Socialtjänstlagen ska tolkas extensivt. Behoven, inte betalningsförmågan ska vara avgörande, vilket gäller alla boende i Sverige oavsett om man har uppehållstillstånd”.
Svensk socialtjänstlag ska alltså gälla alla som vistas i landet. Det betyder bland annat rätt till försörjningsstöd.
Det vore ju en välgärning. Men knappast hållbart för den svenska välfärden.