Spelreklamen borde verkligen förbjudas. Inte i första hand för att jag gillar förbud utan för att 99 procent av all reklam för spel är så urbota intelligensbefriad att man rodnar av sekundärskam för alla som medverkar.
En empati jag borde sluta lägga energi på då de medverkande uppenbarligen skrattar under hela inloggningen till sitt digitala bankkontor. För betalningen måste vara astronomisk eftersom upphöjda och redan välbetalda konstnärer och idrottspersoner ser det värt att förnedra sig så till den milda grad det innebär att förknippas med reklamen.
Som konsument borde du dra öronen åt dig när spelbolagen erbjuder dig tusentals kronor att spela för bara du blir deras kund. Det säger något om chanserna att vinna. Att ”vinsten betalas ut inom fem minuter” är därmed ett löfte som sällan behöver infrias.
Det finns inga företag som lägger så här mycket pengar på något som inte ger återbäring. Antalet spelbolag och den mängd reklam de producerar är en indikator på hur mycket pengar som flödar genom denna bransch.
Från spelare med drömmar om ekonomiskt oberoende, ner i fickorna på företagen som tänker suga ut varenda krona innan nån kommer på att detta ju faktiskt är rent vansinne.
Jag har inget emot spel. Det som jag finner motbjudande är hur spelbolagen spelar på människors längtan och utsatthet. Även om var och en är ansvarig för sina egna val borde samhällets skydd vara starkare. Frågan är så klart hur.
Eftersom vi har en stark tradition av spel som en integrerad del i nyhetsrapporteringen är det svårt att plötsligt ha synpunkter på nya spelformer.
Spel på idrott och trav har sedan länge rapporterats i en journalistisk kontext. Tidningar, radiostationer och tv-kanaler har till och med egna anställda som rapporterar om odds och spelresultat.
Annonseringen från de nya spelbolagen är en viktig intäktskälla för många medier. Det hindrar lyckligtvis inte att samma redaktioner kritiskt granskar konsekvenser av spel och den aggressiva marknadsföringen.
GT hade senast för ett par månader sedan en rad artiklar om spelberoende och hur detta påverkas av reklamen.
Berättelser om hur man förr i tiden alltid var noga med att komma i tid till bion så att man inte missade reklamen får den yngre generationen att skaka på huvudet.
I dag går det inte att värja sig mot reklam hur man än försöker.
Reklam behöver oftast ingen varudeklaration. Man fattar att det är reklam och att nån vill att vi ska köpa något. Men de senaste åren har en ny typ av reklam börjat sprida sig. Den där du först inte ska förstå att ett budskap är köpt.
När jag började arbeta som journalist för 25 år sedan var det fullständigt otänkbart att en annons ens försökte likna en redaktionell kostym. I dag är reklam i artikelskrud en produkt som många medieföretag erbjuder.
Visserligen annonsmärkt.
Realtivt nytt är också reklam där kända personer som i olika samarbeten lanserar tjänster eller produkter. Kontexten är att personen i fråga prövat och till synes helt spontant vill tipsa om något hen själv gillar.
En undersökning vid Uppsala universitet visade nyligen att bara en av tio kan skilja på om avsändaren i en digital dagstidning kommer från en betald annons eller är en nyhet från tidningens redaktion.
Reklam är en förutsättning för företag att kunna sälja det de producerar. Men om reklamen görs med syfte att lura mottagaren behöver branschen självsaneras för att slippa trista förbud.