Nästan lika länge som Almedalsveckan har funnits har den både hyllats och sågats.
Hyllats av dem som är där och sågats av dem som inte är där.
För att man inte vill vara ”en del i cirkusen”.
De senaste åren har en ny dimension i kritiken märkts, man ifrågasätter omfånget, att det blir för mycket, ingen hör något i det enorma bruset.
Denna kritik är till viss del befogad. Det finns så klart en gräns när sömmarna spricker. Än så länge verkar det dock kostymen hålla.
Årets evenemang är till antalet cirka 3 800.
Men den som tror att resultatet av ens medverkan i Almedalsveckan mäts i antalet artiklar eller minuter i medierapporteringen har missat evenemangets kärna.
För Almedalen är inte en scen för att få ut budskap i medierna i första hand. Det är framför allt som mötesplats Almedalen fungerar.
Här träffas nyckelpersoner inom olika organisationer, ämnesområden och företag. Man når sina målgrupper och hittar nya samarbeten och bygger nätverk.
Det är viktigare att träffa rätt personer på plats än att bli refererad i medierna.
De politiska partierna utgör fortfarande kärnan. Här är mediebilden viktigare än för alla andra aktörer under veckan. Talen refereras, sänds direkt och analyseras i efterhand.
De politiska nyheterna har de senaste åren varit få, man vill mer befästa sin roll som partiledare och upprepa sina kända talepunkter.
Kritiken mot veckan brukar också handla om att journalister och makthavare umgås under gemytliga former. Att detta skulle vara ett tecken på att man är lierade och att objektiviteten sätts på spel.
Här bortser man dock från att samma fenomen äger rum alla andra veckor om året fast då i huvudstaden.
Men för den vanlige medborgaren är Almedalsveckan en fantastisk möjlighet att under kort tid få inblick i många olika frågor.
Chansen att personligen träffa makthavare är stor. Det är som en lång festival för alla samhällsintresserade med ett fantastiskt utbud. Almedalsveckans koncept har spridit sig, både nationellt och internationellt men än så länge är veckan i en klass för sig.
Och allt är gratis.
Förutom för dem som medverkar och behöver hyra lokaler och gatumark. Här har det funnits kritik mot att priserna skjutit i höjden. Än så länge verkar dock efterfrågan vara större än tillgången.
Men det kan också gå snabbt åt andra hållet om fler och fler anser att det inte är värt pengarna att vara med.
Här bestämmer man dock själv omfånget. Vill man ha ett lågbudgetevenemang finns det möjlighet till det.
Och man kan delta i veckan även om man inte är på plats. Väldigt många seminarier sänds via webben.
Som demokratisk mötesplats är Almedalen ett föredöme. Visst är det mycket spektakel för att synas men under denna yta äger tusentals högintressanta föreläsningar och samtal rum.
Det borde finnas fler, inte färre mötesplatser för möten mellan makten och medborgarna och där olika intressen kan visa upp sig och både väntade och oväntade möten äga rum.