Vad är det med byggsektorn som gör att staten måste mata den med olika åtgärder för att hålla den fri från svarta jobb?
Rot-bidraget har varit framgångsrikt även om vissa vänstertroende försöker göra allt för att beskriva det som ett misslyckande. Många familjer med har haft råd att renovera och många byggföretag har sysselsatts.
Att svarta jobb har gjorts vita har varit en faktor som påtalats från alla håll.
När regeringen nu vill försämra för Rot-jobben genom att sänka avdraget från 50 till 30 procent för att finansiera en subventionering för att bygga hyreslägenheter, sägs det vara en risk för fiffel. Subventionerna riskerar att försvinna ner i byggföretagens fickor och kostnaderna ändå ligga kvar på samma höga nivå. Och det fanns ju en anledning att man tog bort dem en gång i tiden.
Man kan undra om det inte är bättre att skapa piska och morötter för att få branschen att skärpa sig?
Försök har gjorts.
Redan 2002 tillsattes en statlig utredning/kommission för att granska byggsektorn och föreslå åtgärder för att främja konkurrensen och motverka konkurrensbegränsande beteende, användande av svart arbetskraft samt komma tillrätta med alla byggfel som då var ett stort problem.
Rapporten fick namnet ”Skärpning gubbar!” då man såg att det fanns en ovilja i branschen att ta tag i sina problem.
2008 gav regeringen Statskontoret i uppdrag att följa upp vad som hänt vilket resulterade i rapporten ”Sega gubbar”.
Det som hade hänt var nämligen inte mycket.
I utredningarna konstaterades av satsningen på miljonprogrammet lade grunden för ett storskaligt byggande som i sin tur gynnade framväxten av stora och starka entreprenadföretag.
En utveckling som förstärktes av krisen på 90-talet då allt byggande i stort sett upphörde och kvar blev färre men större företag.
När de allmännyttiga bostadsföretagen slutade bygga i egen regi förlorade de också sakkunskap kring byggande.
Byggföretagen å sin sida inriktade sig mer och mer på att bygga bostäder själva och då främst bostadsrätter.
Här skapades alltså en stor maktförskjutning åt byggföretagen som i sin tur banade väg för kartelliknande samarbeten och brist på konkurrens, allt det som de statliga utredningarna ville komma åt.
Man kan undra om det är dags för en tredje utredning?
Det råder bostadsbrist på många ställen i Sverige. Inte alls bara i storstäderna.
Här finns alltså en enorm efterfrågan men ingen som står redo att tillmötesgå denna. Orsakerna är många, det behövs planlagd mark och sånt tar tid men en överhängande orsak är den detaljreglering som gör att man inte kan bygga var som helst, bland annat på grund av bullerregler.
Handikappanpassning som standard kostar också.
Här krävs mer än ökad konkurrens inom byggbranschen och dess underleverantörer.
Men om den enda politiska lösningen för att komma tillrätta med den svarta ekonomin inom byggsektorn är att staten på olika sätt tilldelar den subventioner, då är det att börja lite i fel ände.
Större insyn och krav på transparens i byggsektorn skulle kanske få de sega gubbarna att skärpa sig till sist?