Först ägnar Sverigedemokraternas vikarierande partiledare, Mattias Karlsson, en halvtimme åt att redovisa hur illa hans parti tycker om invandringen. Som om någon inte redan förstått detta.
Sen landar han och hans parti i slutsatsen att de tänker rösta på det budgetalternativ som satsar mest på just invandring.
Logik och ansvarskänsla har aldrig varit SD:s signum och är det ännu mindre efter gårdagens besked om att man är beredd att fälla regeringen. För att man kan.
Förhoppningarna att regeringen efter detta besked ska sätta sig i förhandlingar med SD torde vara svaga till och med för det hybrisdrabbade invandringsfientliga partiet.
Snarare hoppas man nog på att regeringen och allianspartierna ska komma överens om ett budgetförslag så att SD kan kalla sig det enda oppositionspartiet. Till priset av att man förlorar sin vågmästarroll.
Nu verkar det förvisso som att SD trivs bäst som gapig opposition utan ansvar och inflytande så viss logik finns kanske i just denna prioritering.
SD har sugit ut varje sekund i strålkastarljuset och använt tiden åt att få maximal uppmärksamhet. Att man till slut valde att fälla regeringen beror inte på att man inte gillade deras budgetförslag. Det framgick med all önskvärd tydlighet att SD ligger närmare S/MP-budgeten i sina hjärtefrågor under Mattias Karlssons och Oscar Sjöstedts dragning under presskonferensen.
SD förklarade också att om inte Alliansen ändrar sin budget utifrån SD:s önskemål kommer partiet att rösta ner även en eventuell alliansbudget. Man struntar i allt utom att ställa till oreda. För att man kan.
Det främsta skälet till att SD:s utspel kan slå tillbaka på partiet är alla de som röstat på SD för deras löfte om att ta bort den så kallade pensionärsskatten. Nu sålde man ut detta löfte för att man vill straffa de andra partierna och framför allt Miljöpartiet som man vill "ha bort" från regeringen.
För att förklara sin inställning ägnade Mattias Karlsson och Oscar Sjöstedt sin stund i rampljuset till att målmedvetet måla upp bilden av hur den påstådda massinvandringen kostar enorma pengar men inbringar noll kronor eller tillgångar till Sverige. Man pratade inte om människor som flyr från krig och förföljelse utan om "volymer" och kostnader.
Under själva genomgången vägrade Karlsson och Sjöstedt att svara på frågor. Detta gjorde de väl medvetna om att när presskonferensen väl var över skulle ingen vara intresserad av att kolla dessa uppgifter utan allt fokus skulle riktas på konsekvenserna av SD:s beslut och kommentarer från alla iblandade. Men bilden skulle vara satt.
Stefan Löfvens ständiga upprepning om att Alliansen är beredd att regera med SD om de röstar på sitt eget budgetförslag visar lite hur öppen den där utsträckta handen han alltid pratar om är.
I dag vet vi vad de överläggningar som han bjöd in de borgerliga partiledarna till i går kväll har lett fram till.
Och SD:s tid i rampljuset är över.