Så länge Kent Ekeroth och Björn Söder sitter kvar på sina höga positioner inom Sverigedemokraterna kan partiets prat om nolltolerans för rasism aldrig tas på allvar. Hur mycket de än påstår att nolltoleransen gäller alla.
Det handlar mer om hur man ligger till hos partiledningen än vad man gör och säger. Kompis och lojal? Du sitter säkert. Opponent och utmanare om makten? Du ryker.
SD:s gotlandsordförande påpekar i nyhetsartikel i dagens GT att nolltolerans gäller, därför utgår jag från att Hannes Müller och Marianne Danfjorden – som ströks från SD:s lokala listor inför valet efter att ha blivit påkomna med att anonymt sprida grov rasism på nätet – inte längre är medlemmar?
Sverigedemokraterna har hittills inte utmärkt sig särskilt som skickliga politiker i det sakpolitiska arbetet. Däremot slår de alla andra partier på fingrarna när det handlar om dramaturgi och att använda medier, både traditionella och sociala.
De lyckas ofta få full utdelning för sina utspel och i den konflikt som nu ligger öppen mellan partiet och dess ungdomsförbund, läcks det flitigt från båda parter till olika medier för att ställa den andre i dålig dager.
Ett beteende som skulle straffa alla andra partier men som erfarenhetsmässigt inte kommer att påverka SD:s stöd i opinionen, i alla fall inte till det sämre.
Det öppna krig som nu pågår mellan SDU och SD är något helt unikt för svensk politik. Att man nu inte drar sig för att visa partiets inre konflikt öppet och agerar via medier kan också ha en taktisk förklaring för moderpartiet. Det kan stärka bilden av ett parti som alla andra, som stenhårt håller rent för rasism och stollerier.
SDU är ett politiskt ungdomsförbund som inte hymlar med det moderpartiet vill att man ska tala tyst, eller bara internt, om. Under Almedalsveckan för något år sedan ordnade SDU möten tillsammans med extremistiska ungdomspolitiker från Ring Freiheitlicher Jugend (Österrike), Front National de la Jeunesse (Frankrike) och de Vlaams Belang Jongeren (Belgien).
”Vi delar deras idéer och vill visa att vi ingår i en större rörelse. Det är med stolthet vi tar dem till Gotland” berättade SDU-ordföranden Gustav Kasselstrand för Gotlands Allehanda inför Almedalsveckan 2013.
Den omtalade nolltoleransen mot bland annat rasism i SD är just omtalad men syns inte när SD-sympatisörer tar till orda. Alla kan se det utom partiledningen, den har aldrig sett eller hört något och hänvisar till ”enskilda tokstollar” även när man citerar partiets vice ordförande eller andra som bevisligen företräder partiet.
Så det som Kasselstrand med flera nu anklagas för gäller många andra inom partiet. Ungdomsförbundet kanske får offras om en konflikt kan stärka moderpartiet och ge sken av att det är olika syn på ideologi och politik som skiljer när det i själva verket är en ren maktkamp.
Och i denna kamp är de så förhatliga pk-medierna plötsligt SD:s bästa vänner.
Oh the irony.