Gotland pekas ut som en av ”vinnarna” i förslaget till nytt kostnadsutjämningssystem.
Vi blir fortfarande en nettobetalare, det vill säga att vi betalar mer än vi får, men vi går totalt plus cirka 88 miljoner. Ett välbehövligt och rättvist tillskott i systemet där kommuner och län jämnar ut skillnader som man inte kan påverka, som ålderssammansättning och geografiska avstånd. Faktorer som definitivt påverkar kostnaderna för skola, vård och kollektivtrafik.
Glädjande som sagt men min första tanke blir: håll nu de rödgröna partierna borta från dessa pengar så de inte försvinner i nån ambition om att vara alla goda gåvors givare. Varenda krona behövs för att finansiera våra grundläggande behov. Ingenting ska byggas ut eller erbjudas ”gratis”.
Detta är ersättning för kostnader vi redan har så pengarna kan inte användas till något annat.
88 miljoner per år motsvarar cirka 75 öres skattehöjning.
Å andra sidan har en enda nämnd fått tillskott med samma nivåer bara på ett år och ändå gått med stora underskott. Så även om förslaget, som nu ska behandlas politiskt, är till stor hjälp återstår ändå det stora arbetet, att anpassa verksamheten efter de ekonomiska förutsättningar som finns.
Detta måste också göras med ett eget regionalt utjämningstänk, hela Gotland ska ha del av regionens verksamhet, det ska inte bara finnas där det ekonomiskt går ihop.
Apropå vem och vilka som ska ha hand om regionens ledning framöver ser det ut som att de rödgröna positionerar sig hårt i det rödgrönrosa blocket.
Lokalt verkar ambitionerna att bryta blockpolitiken saknas. Feministiskt Initiativ skickade ut ett pressmeddelande där de avböjde allt samarbete med Alliansen. I en ologisk krumbukt om vad som måste prioriteras (den antirasistiska kampen och att stänga SD ute), landar de i att de kan tänka sig samarbeta med Liberalerna och Kristdemokraterna. Det sistnämnda partiet är det enda som öppet deklarerat att de kan tänka sig samarbeta med SD. Handlar allt om matematik för att få majoritet?
FI anser alltså att Alliansen ska splittras men det rödgröna blocket ska bestå. Samma visa som Socialdemokraterna verkar vara inne på: samarbete betyder stöd till ett S-styre, oavsett valresultat.
Både Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ startades en gång som fristående från höger/vänster-politiken, det var hjärtefrågorna som skulle vara i fokus: miljön och jämställdheten.
Miljöpartiet höll ut länge men är sedan förra valet profilerade som vänsterparti, vi var nog många som hoppades på FI som en feministisk folkrörelsekraft men det var nog aldrig mer än en from förhoppning. Vänsterpolitiken var överordnad feminismen redan från start.
Stefan Nypelius (C) gjorde en klok reflektion i en Facebook-status i går där han bland annat konstaterade att Alliansen ökade med nära 2 000 röster i valet medan nuvarande röd-gröna minskade med nära 1 800 röster.
Alliansen har nu 2 408 röster mer än Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Det är ett ganska tydligt besked från väljarna som borde ligga till grund för en och annan reflektion över ens partiers självbilder.