(S)anningen och konsekvenserna

Foto: Stina Stjernkvist/TT

LEDARE GOTLÄNNINGEN2018-05-28 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Gotlands Folkblads Erik Fransson har faktagranskat min ledare om näringslivets inställning till olika förslag för att sänka trösklarna till arbetsmarknaden.

Jag fick ”gult ljus” av den enväldige domaren Erik Fransson. Som grund för denna slutsats kommer det sedan en rad beskrivningar av vad Erik Fransson ”tror” och tolkningar om vad mina skrivningar ”tydligen” betyder, och vad Alliansens politik” tydligen” innebär. Till exempel menar jag ”tydligen” inte det jag skriver utan jag har en dold agenda och det är ”troligen” så att jag vill skademinimera. Riktigt vilken skadan är som jag ska laga förblir oklart.

Till skillnad från Erik Fransson är jag inte odelat för det ena och därmed mot det andra förslaget. Jag har inget behov av hysteriskt försvara varje detalj i Alliansens förslag.

Huvudsaken är att utlandsfödda och unga utan utbildning får en chans att komma in på arbetsmarknaden. För det är vår allra största utmaning inför framtiden.

Lyckas vi inte med detta kommer de problem somliga redan i dag beskriver som ”systemkollaps” att faktiskt närma sig den gränsen.

Däremot anser jag att det är djupt ohederligt att Socialdemokraterna fortsätter att påstå att Alliansen vill sänka löner. Ivrigt uppbackade av LO.

Detta påstående har också genomgått faktagranskningar. Riktiga sådana. Fick inte godkänt.

Bland annat påstår S/LO att det borgerliga förslaget innebär att man inte kan leva på sin lön. Inträdesjobben innebär att man får 70 procent av (den kollektivavtalade) lönen och att resten av ”ersättningen” ska vara att man lär sig jobbet och språket. Det finns ett tak på 21 000 kronor.

Detta ”går inte att leva på” menar S och LO och man undrar ju då vad budskapet är till alla som tvingas hanka sig fram på bidrag som ligger långt under dessa lönenivåer.

Men att regeringens, LO:s, Svenskt Näringslivs och Unionens alternativ talar om en fast lön på 8 400 kronor (arbetsgivarens totala lönekostnad) plus ett statligt stöd per person på 9 870 kronor per månad, är ”tydligen” inga problem. Totalt 18 270 kronor i månaden.

I Alliansens förslag slopas dessutom arbetsgivaravgiften de första tre åren för att ytterligare gör anställningsformen attraktiv för arbetsgivaren.

Erik Fransson påstår att borgerliga politiker fortsätter att ”vifta med lönesänkarkortet” fast parterna har en egen lösning.

Jag vet inte riktigt vad han menar men de enda som jag ser vifta återkommande och ivrigt med lönesänkarretorik är de rödgröna. Gång på gång påstår man att Alliansen vill sänka lönerna.

Gång på gång tvingas borgerliga politiker svara att ingens lön ska sänkas, att de som inte har en lön ska få en lön.

Jag har inte sett att Alliansen tänker rösta ner parternas förslag i riksdagen, däremot är flera kritiska mot att företag utan kollektivavtal är uteslutna. Detta försvagar ju reformen betydligt eftersom väldigt många företag inte kan komma ifråga. Om det är något som parterna är beredda att kompromissa om för att få igenom reformen återstår att se.