Gotlands Folkblad har den senaste tiden ägnat många spalter åt att ”kritisera” Centerpartiet ur alla möjliga och omöjliga synvinklar.
Erik Fransson påstår bland annat att partiet är ”väldigt känsligt för kritik” men bemöter inga argument utan kommer med nya påståenden om hur värdelöst partiet är på att genomföra sin politik.
David Lindvall har höga förväntningar på ett parti som kallar sig ”Alliansens gröna röst” och det med rätta. Men att påstå att inget gjordes för miljön under Centerpartiets år i regeringen är kanske lite överdrivet.
Inte minst borde påståendet att ”det forna kärnkraftsmotståndet knappt går att finna” ha byggts upp med lite fakta. Och, kanske också med någon jämförelse med var till exempel Socialdemokraterna står i frågan och några exempel på det partiets miljöpolitik?
Centerpartiet satt i regeringen i åtta år, Socialdemokraterna har haft makten på Gotland i sex år. Med samma logik borde Socialdemokraterna ha löst de mest angelägna miljöfrågorna eller åtminstone vara på god väg.
Men istället för att ha lösningar på gång för Gotlands helt klart viktigaste fråga, vattentillgången, råder nu öppet ordkrig mellan tekniska nämndens ordförande Tommy Gardell (S) och byggnadsnämndens ordförande Karl-Allan Nordblom (MP).
Det är sunt att visa att det finns olikheter även inom ett politiskt samarbete. Men det tonläge och de ordval som nu visas upp inför öppen ridå är snarare tecken på en mycket infekterad relation.
Miljöpartiet och Vänsterpartiet vill inte ha avsaltning av havsvatten som ett alternativ och komplement för att klara tillgången på vatten. Man hänvisar till hypotetiska lösningar vars resultat vi kan ta del av först om många år. Vad jag förstått har dessa alternativ inte ens påbörjats, det pratas bara om dem, efter sex år med makten att börja förändra det man vill förändra.
Avsaltning är inte ett förstahandsval för någon. Men när det sinar i våra brunnar är det föga konstruktivt att hänvisa till att man hellre ser andra lösningar. Då måste man agera.
I va-planen som är framtagen i demokratisk ordning finns avsaltning med som ett komplement.
Men den rödgröna majoriteten har inte lyckats sätta igång detta arbete eftersom Miljöpartiet och Vänsterpartiet ”inte vill ha” avsaltning.
Sällan blir väl bilden tydligare av problematiken med att bygga sin politik på drömmar om det bästa när verkligheten knackar på och det krävs omedelbar verkstad.
Att sträva mot de bästa lösningarna är bra men hjälper inte mot akuta problem.
Framför allt måste man göra mer än att bara prata om dem.
När det finns olika politiska viljor måste det också finnas en ledning som bestämmer när diskussionen är klar och beslut måste fattas. Här visar Tommy Gardell upp en beklämmande uppgivenhet när han konstaterar att Miljöpartiet ”är starka i den här frågan”.
För det handlar inte om ett uthållighetstest utan om en redan beslutad fråga som behöver genomföras.
Inte för att det är något vi skulle ha valt om det fanns alternativ, utan just för att dessa än så länge saknas.
FOTNOT: Texten är korrigerad. Rätt nämnd till Nordblom.