Från 2,78 förra året till 2,94 i årets enkätsvar.
Sakta men förhoppningsvis säkert, närmar vi oss gränsen för ”godkänt” när det handlar om företagsklimatet.
Oavsett politisk majoritet har det sedan länge funnits ett mål att Gotland ska klättra i Svenskt Näringslivs rankning av företagsklimatet. Det största värdet med just denna mätning är att den gjorts ganska många år och på samma sätt.
Det är alltså den jämförande faktorn som är den mest intressanta. Trenden, både för landet totalt och för de enskilda kommunerna.
Till skillnad från vad kritikerna ofta påstår har en majoritet av de företagare som svarat haft kontakter med myndigheterna inom det senaste året. Det är alltså inga hypotetiska svar utan högst konkreta erfarenheter från verkligheten.
Gotland har den högsta svarsfrekvensen i landet för de frågor som ligger till grund för rankningen så man kan säga att den är relevant inte bara för politikerna utan även för företagarna själva.
Här finns vädigt mycket att grotta ner sig i för den som är intresserad av vad företag och politker anser om olika områden där näringsliv och myndigheter möts.
Handläggningstiderna är fortfarande en stor bromskloss för utvecklingen av Gotland. Som många företagare markerar är det ibland bättre med ett snabbt nej än ett långsamt ja.
Får man snabbt nej med sakliga motiveringar kan man göra om ansökan så att den har större förutsättningar att bli verklighet.
Påståendet att rankningens syfte skulle vara att kritisera rödgröna politiska styren blir ju ganska larvigt när man studerar hur företagsklimatet legat och guppat i det nedre skiktet även under borgerligt styre. I och för sig är rekordnoteringen 3.08 från 2010 efter fyra års borgerlig styre, men någon raket har inte synts i rankningen som kan härledas till politikens färg.
Med det sagt måste det ändå påtalas att det finns en skillnad mellan vänsterpartierna och de borgerliga i synen på företagsklimatet.
Även om jag är säker på att även den förra majoriteten jobbade uppriktigt för att förbättra förutsättningarna för det gotländska näringslivet så blir det en konflikt när man i andra sammanhang prata om företag och företagande som högst misstänkt verksamhet. Det skickar signaler som överröstar de goda ambitionerna.
Lägg där till att företagarna anklagas för att ”gnälla” och att företagsklimatet inte alls är så dåligt som de säger och att beviset för detta är att vi har högst andel företagande i landet, ja då skapas ett företagsklimat som inte klarar ens godkänt.
Min uppriktiga fråga är också vad företagen skulle vinna på att överdriva eller vara rent allmänt gnälliga istället för att bara inse att myndighetsutövningen är hey okey?
Varför inte istället lyssna på deras erfarenheter?
Vad skulle hända om vi lyckades vända på trenden och företagen gav, om inte högsta så i alla fall, högre betyg åt myndighetsutövningen och bemötandet?
Istället för att tjafsa om en undersökning är överskattad eller underskattad kan vi välja att oavsett det jobba för att bli bättre.