Centerpartiet har aldrig varit partiet som drivit på för kvotering utifrån kön.
Den informella könskvotering som gäller i väldigt många sammanhang har heller aldrig präglat partiet.
För det handlar ju inte om att det är kompetensen som avgjort att så många maktpositioner innehas av män, trots att alla är rörande överens om att jämställda organisationer är såväl mer effektiva som lönsamma och hållbara.
Nej, det är andra strukturer som skapat denna maktobalans. När män får välja väljer de en man. Tyvärr gäller det också många kvinnor.
Så länge de flesta förebilder för makten är män, kommer de flesta att tänka på en man när de ska föreslå någon för ett uppdrag eller en tjänstetillsättning.
I Centerpartiet finns många kvinnor som förebilder på toppositioner. Man är inne på sin tredje partiledare som är kvinna, utan en enda handlingsplan eller kvoteringsambition.
Socialdemokratin som har väldigt hög svansföring i sin retorik kring rättvisa och jämställdhet, särskilt gentemot borgerliga partier, har uppenbara problem att själva föra fram kvinnor på partiets ledande post.
Det går inte heller att vifta bort Centerpartiets konkreta jämställdhet med att det skulle vara nån sorts alibi att ha en kvinna som partiledare medan övriga organisationen följer gängse mönster.
I tidningen Dagens Samhälle redovisas statistik där Centerpartiet utmärker sig på det regionala planet.
Partiet har i dag 33 poster som kommunstyrelsens ordförande, 15 av dem innehas av kvinnor vilket ger en andel på 45 procent. Socialdemokraterna har knappt 40 procent kvinnor bland sina kommunstyrelseordförande.
Men det bästa med förebilder är att de fungerar för alla, inte bara den egna organisationen.
Ju fler kvinnor på framträdande poster, desto mer gnuggas bilden av den manliga normen bort. Alla vinner på det.
Om USA nu får sin första kvinna som president betyder det också ett viktigt steg.
Med tanke på alternativet finns det i och för sig inte en enda nackdel på något sätt med att om så skulle ske. Att hon är kvinna är inte den största.
Men om vi bortser från det politiska och den mardröm det skulle innebära att ha Donald Trump vid knappen som beordrar om avfyrning av diverse massdödande vapen, så står vi inför en historisk händelse om världens kanske mäktigaste post intas av en kvinna.
Men hon kan också räkna med att bli bedömd som just kvinna, på ett sätt som ingen man någonsin blir bedömd utifrån sitt kön.
Ingen skulle drömma om att döma ut alla framtida män som aspirerar på presidentposten för det Donald Trump gör och säger. Som kvinna är du alltid först och främst kvinna.
Precis som alla nytillträdda ministrar, idrottsstjärnor och höga chefer får frågan hur det går att få ihop ”livspusslet” som mamma och chef/elitidrottare, medan alla småbarnspappor sällan får dessa frågor.
Man kan hur många jämställdhetsplaner och vackra ord som helst, om alla chefer och ledare ändå är män (eller kvinnor) så saknas viljan och ambitionen.
Precis så enkelt är det.