Det är fullt förståeligt att Helagotland.se valde att stänga av möjligheten att kommentera artiklar. Från att ha varit ett omodererat myller av inlägg som ofta passerade publicistiska gränser utvecklades forumet efter hand med mer moderering och hårdare krav på registrering av debattörerna.
Nödvändiga insatser om man inte ska ha en helt egen redaktion för att hålla koll på debatten. Till skillnad från sajter som saknar ansvarig utgivare krävs att man har koll och kontroll, även om var och en som skriver är ansvarig för sina inlägg så finns ett övergripande publicistiskt ansvar.
Tyvärr falnade debattlusten i takt med att det ställdes högre krav på debattörerna. Till slut var det en handfull medelålders män som återkom med samma debatter oavsett vad artikeln de kommenterade handlade om.
Men även dessa kommentarer kan jag sakna.
Som ledarskribent är debatt och dialog det man vill ha. I alla fall jag. Hur uppfattar läsaren det jag skriver? Är ämnet intressant? Har jag landat helt fel i mina analyser och slutsatser?
Även om antalet kommentarer var litet och debattörerna få, fick jag en temperaturmätare på dagens arbete. Nu jobbar vi vidare i hur det var före debattforumens tid. Lite som en ropande röst i öknen basunerar man ut ett budskap eller en åsikt utan att veta hur den tas emot.
Jodå, jag får en hel del kommentarer via mejl och andra tvåvägskanaler. Men den öppna debatten, som alla kan följa, den saknar jag.
För att försöka skapa ett nytt forum för debatt och dialog skapade jag en Facebook-sida. Ett par hundra följer sidan men än så länge har inte tillstymmelsen till debatt synts till.
Är det för att man agerar i eget namn på Facebook? Är det för att det är fel forum? Kanske är det helt enkelt inget som engagerar tillräckligt för att kommentera. Jag vet inte men jag sörjer bristen på dialog och debatt.
Det är inte alla klappar på axeln som gör att man utvecklas, det är den jobbiga kritiken som får en att vässa till sig.
Anonymiteten har aldrig varit ett problem för mig. Jag behöver inte veta vem det är som tycker något om det jag skriver. Några av dem jag saknar mest från ”den gamla tiden” på Helagotland har varit anonyma. ”Janne K”, ”En gris en ko, en romabo”, ”Elanor”.
De som man kan säga ”kapade” forumet för att få uppmärksamhet har också blivit av med sin arena. Här fanns tydliga trollkonton som inte var gotländska utan som systematiskt trålar efter texter och inlägg som tar upp vissa ämnen. Skrev jag till exempel om Sverigedemokraterna dök de upp med förprogrammerade inlägg om hur dum jag var och om hur SD skulle vinna valet och hur jag skulle gråta när den dagen kom.
Men samtidigt är det inte det lilla fåtal personer som deltog i debatten som bär skulden för att debatten inte längre finns. Det är snarare alla de, och de var många, som var inne och läste, förfasades men själva aldrig bidrog till att balansera debatten.
Nu saknar vi alla kon i det tomma båset.
Det är trist.
Fotnot: In nu och debattera: facebook.com/gotlannningen