När jag skummar mina ledare under 2017 är det bara att konstatera att året började lika ovärdigt som det slutade. I januari var det fokus på den vansinniga flyttkarusellen för de flyktingar som kommit till Sverige och som rotat sig runt om i Sverige tack vare en fantastisk insats av ideella nätverk, inte minst på Sveriges landsbygd.
För Centerpartiet började året fint med opinionssiffror på uppemot 10 procent. Också det en trend som hållit i sig och så här på årets näst sista dag kan vi konstatera att partiet legat över 10 procent tämligen stabilt under året.
Ett tag verkade det som att även Moderaterna närmade sig 10 procent, tyvärr, för dom, från fel håll. Lyckligtvis, för dem, så var det en trend som vände med besked i slutet av året.
Det har dock inte skett utan konvulsioner och en konsekvens av partiets vändning från öppna hjärtan till en öppen dörr till SD blev att Gotlands starkaste M-företrädare, Simon Härenstam, lämnade partiet. Frågan är vilket parti som lyckas fånga upp hans engagemang, jag vet i alla fall vilket parti jag hoppas på.
2017 var året då statsministern Stefan Löfven dissade Almedalsveckan och året då samma vecka fick fokus kring närvarande nazister vars yttrandefrihet försvarades enträget och flitigt av orimligt många människor.
I samband med internationella kvinnodagen den 8 mars skrev jag att nu är det dags för killarna att ta över. Att det var dags för: Nolltolerans mot att avfärda mäns kränkningar som ”skämt”. Föga anade jag hur sannspådd jag skulle bli. Dock har än så länge inte männen tagit över, det är fortfarande kvinnorna som går främst i ledet. Metoo-revolutionen var som ett jordskred och den pågår fortfarande. 2017 var året då kvinnors, och därmed hela samhällets, frigörelse tog ett gigantiskt steg framåt.
I april inträffade terrordådet på Drottninggatan. Ett vidrigt dåd som dock visade att Sverige är ett land där vi tar hand om varandra när meningen är att så split och skräck..
2017 var året jag bestämde mig för att försöka ta steget från läktaren ner på planen genom att kandidera till riksdagen. Hur det går återstår att se.
I slutet av maj berättade Svenska Kraftnät att de avbryter arbetet med att bygga en tredje kabel mellan Gotland och fastlandet. Ett beslut som regionrådet Filip Reinhag (S) i en svindlande analys förklarade egentligen var fattat av Allliansregeringen med stöd av SD.
Ett annat haveri Socialdemokraterna med all kraft försökte lämpa i den förra regeringens knä var det på Transportstyrelsen. Det lyckades man dock inte heller med och två av tre ansvariga statsråd fick lämna.
Frågor som återkommit under året har varit enkla jobb och vinstförbud för privata utförare i svensk välfärd. Här har (S) stora problem med såväl logiken som retoriken och politiken.
Året slutar som sagt moll precis som det började. Asylsökande ungdomar som hunnit bli myndiga i väntan på Migrationsverkets hantering tvingas ut från vårt land. Inte för att de saknar skäl att stanna utan för att de fyllt 18.
2018 kan bara bli bättre.
Gott nytt år!