Almedalsveckan ser trots allt inte ut att minska ändå. För nån vecka sedan verkade det plana ut i antalet anmälda evenemang men nu ligger antalet på cirka 3 300 mot 3 500 i fjol.
Då och då upptäcker någon att det finns ett utrymme för medial uppmärksamhet genom att på olika sätt dissa Almedalsveckan som om man är den förste som kommit på att det finns en överhängande risk för överhettning.
Eller det ifrågasatta i att makten och medierna är på samma plats på samma gång.
Någon som ser sig stå över detta lite för intima umgänge och deklarerar att hen minsann inte tänker delta i något sådant.
Som om inte medier och makten umgås och är du och jag under övriga 51 veckor men då inte i Visby utan i vår huvudstad.
Med detta sagt finns det uppenbara riskscenarier som arrangörerna av Almedalsveckan förhoppningsvis arbetat med sedan många år.
Gotland lever med en historisk lättja över att folk kommer hit oavsett hur lite vi anstränger oss. Gotland i sig har en så stark dragningskraft att besökarna har överseende men bristen på service och nedgångna anläggningar.
Risken finns att vi ser på Almedalsveckan på samma sätt. Som ett självspelande piano.
Lars-Olof Pettersson, vd för Rådhusgruppen City (en pr-, analys- och kommunikationsbyrå i Stockholm) skrev nyligen en uppmärksammad debattartikel i Aftonbladet där han förklarade att han efter 25 års deltagande i Almedalsveckan nu bestämt att inte åka dit.
I och med den roll han har kan man inte låta bli att undra om det är ett uppdrag byrån fått, av nån anledning vill man starta en debatt och ifrågasätta Almedalsveckan som koncept.
Uppgifterna som sprids väldigt snabbt i sociala medier berättar bland annat att ”ett mindre markområde invid Almedalsparken ville uthyraren ha 875 000 kronor för att hyra ut, exklusive all form av service”.
Om det är sant undrar man ju verkligen hur den markägaren tänkte.
”Går det så går det” förmodligen men det visar också att vi har en lång väg kvar till ambitionen att tänka Gotland, inte bara jag. Om man struntar i hur ens eget agerande påverkar Gotland som destination och bara kalkylerar med risken för den egna affären, då är en logisk konsekvens att Gotland på sikt prisar ut sig.
Och det kan gå snabbt. Även om vi har pratat om denna risk i många år så kan det ske på ett år och då är det en väldigt lång uppförsbacke att ta sig tillbaka. Oavsett om priserna rasar på en dag så tar det längre tid att ändra bilden av att det är hiskeligt dyrt.
Det gäller både Almedalsveckan och Gotland som allmän besöksort.
Förutom prissättningen är veckan för lång. Det var den redan innan man tvingades utöka den för att vi fick ett nytt parti i riksdagen. Men det är lite samma tänkesätt här, det går så länge det går. Jag tror dock att man måste vara mer förutseende och ta initiativet till att vässa veckan innan det är för sent.
För även om trender och attityder tar lång tid att ändra kan det gå väldigt snabbt när det väl tippar över på ett nytt beteende.