Det var för drygt tio år sedan som Nordkalk aviserade att man tänkte söka tillstånd för en ny stentäkt vid Ducker i Bunge. I början kallades det i tidningsreferaten för ”Rute-brottet”.
Den mest förvånande informationen hittar jag i en notis från 13 maj 2005. ”Nordkalks planerade kalkbrott i Bunge kan inte antas få någon betydande påverkan på miljön. Det har länsstyrelsen nu slagit fast i ett beslut (---) Länsstyrelsen anser att Nordkalk i sitt val av plats för det nya brottet tagit hänsyn till den känsliga miljön i området och anser därför att den nu valda platsen är acceptabel”.
Efter detta skulle ansökan behandlas i laga ordning men nog är det en total helomvändning länsstyrelsen har gjort sedan dess.
Ännu något år tidigare (2001) hade landshövdingen gått emot sina egna tjänstemän och lyft bort Mölner myr från listan på Natura 2000-områden. ”Länsstyrelsen måste göra en avvägning mellan två riksintressen. Vi ska både se till naturen och till landets behov av kalksten” förklarade Lillemor Arvidsson, dåvarande landshövding på Gotland.
Men efter samråd gick markägaren Nordkalk senare med på att göra Mölner myr till Natura 2000 enligt tidningsreferaten.
Inför det första allmänna informationsmötet om den nya täkten vid Ducker 1:64 i Bunge sa projektledaren vid Nordkalk, Henrik Grind så här till GT: ”Vi hoppas på stående ovationer, men ska jag vara realistisk så tror jag på en blandad kompott av reaktioner. Det brukar bli en del armbrytning när man vill anlägga nya kalkbrott”.
Och denna armbrytning pågår som bekant fortfarande.
I går med det senaste tillskottet, Nordkalk överklagar regeringens beslut att göra Ojnare till Natura 2000.
För det som landshövdingen hävdade 2001, att de olika intressena ska vägas mot varandra, har nu ändrats. Nu gjordes inga sådana avvägningar utan regeringen beslutade att området ska skyddas vilket sannolikt omöjliggör för Nordkalk att använda sin mark för att bryta kalksten.
Nordkalk hävdar att man inte fått en laglig prövning samt att det inte finns tillräckliga skäl för bildandet av Natura 2000, mer än ett frivilligt åtagande från svensk sida.
Frågan har inte bara svängt gällande hur naturvärdena anses påverkas. Den har också svängt i prioriteringen, att naturvärdena ska vägas först på tredje plats. Först kommer vattnet.
Här finns ingen som tycker annorlunda. På andra plats har jobben kommit och först på tredje plats alltså naturvärden.
Denna omprioritering har inte gjorts politiskt utan ensidigt av regeringen. Därmed behövde inte knäckfrågan, hur kommer vattnet att påverkas, att avgöras juridiskt. Om inte Nordkalk nu lyckas få processen att ta en ny vändning genom sitt överklagande.
Frågan har för länge sen passerat gränsen för vad som kan anses rimligt för alla parter att vänta på ett besked. Därför är det bra att frågan prövas utifrån alla tänkbara vinklar.
För som Nordkalk påpekar i ett pressmeddelande. Frågan lär bli prejudicerande och det slutliga beslutet måste därför ha största möjliga juridiska mandat.
Så fortsättning följer.