I går kom så svaret på en insändare av Håkan Ericsson (S) som fick mig att sätta i halsen när jag läste den. Repliken av Alliansens ledamöter i socialnämnden kan ni läsa på insändarsidan i dagens GT.
Håkan Ericssons budskap var att allianspartierna ”struntar i slagna kvinnor” och han hade dessutom mage att använda Josefin Nilssons öde för att ”stärka” sitt budskap. Orsaken?
Den politiska majoriteten tillstyrkte inte mer pengar till befintlig verksamhet.
Samma retorik syntes från de rödgröna i tekniska nämnden som i en insändare menar att regionledningen ”struntar i” det ena och det andra för att mer pengar inte skjuts till i enlighet med förvaltningarnas önskemål.
I går fick Håkan Ericsson rubriker för påståendet att satsningar mot utsatta unga i ”Första linjen” på något sätt skulle läggas ner just när det införts.
De rödgröna anser att nämnderna ska göra vad de kan för att öka penningpåsen för sin egen verksamhet. Man anser att det underlag som tagits fram av tjänstemännen är avgörande för att klara verksamhet. Den åsikten har jag respekt för även om jag inte håller med. De politiska ansvaret måste tas hela vägen.
Det jag däremot vänder mig starkt emot är de rödgrönas sätt att föra fram kritik som vilseleder gotlänningarna som att verksamheterna inte kommer att få några pengar alls och riskerar att läggas ner.
Om de rödgröna anser att alla äskanden ska tillstyrkas så får de driva den linjen så långt det går. I fullmäktige tas de slutliga besluten.
Men det är oseriöst att påstå att det skulle vara att ”strunta i” verksamheten för att man inte har samma linje som Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ.
Med samma retorik skulle man kunna ropa att de rödgröna struntar i morgondagens sjuka, utsatta och slagna genom att äventyra finansieringen av all framtida välfärd.
När pengarna inte räcker kan man inte skjuta till mer pengar. Då måste man prioritera.
Om man anser att viss verksamhet måste ha mer pengar får man se vilken annan verksamhet som kan klara sig med mindre.
Det är inte kul eller lätt men fortsätter man på den rödgröna linjen som gällt de senaste två mandatperioderna så hamnar vi till slut inför behov av skattehöjningar som ingen vill ha.
Det är givet att man som politiker vill belysa skillnaderna i den praktiska politiken, beroende på vilka partier som styr.
Jag förstår också att de rödgröna var trötta på alla inlägg om att det behövdes ett ”nytt ledarskap”. Men det var ju inte som att det inte gavs förklaringar till varför det behövdes ett maktskifte.
Ingen kan ha undgått att kärnbudskapet var just det ohållbara i att skjuta till mer pengar samtidigt som verksamheternas underskott fortsatte att öka.
Det är omöjligt att veta exakt vad det är som får väljarna att bestämma vad de ska rösta på men helt klart visade ju gotlänningarna att de två gångna mandatperioderna inte gav deras bifall. De rödgröna röstades bort.
Nu genomför den nya regionledningen exakt det som man ”tjatat” om under sin tid i opposition.
Att de rödgröna inte gillar det är en sak men att ge sken av att verksamheters finansiering ”dras in” för att de inte får mer pengar är inte att ge en rättvisande och ärlig bild gentemot gotlänningarna.