När systemet blir viktigare än det man vill uppnå, då är något i grunden fel.
Sverige höll under en tid sina dörrar öppna för människor på flykt. Man kan tycka vad man vill om det som sedan skedde när regeringen beslutade att vi behövde en ”flyktingpaus”.
Om vi lämnar denna i sig absurda aspekt för att se till dem som hann ta sig hit, våra ambitioner för att få dem att stanna samt hur dessa ambitioner följs i praktisk handling.
Några uppmärksammade fall visar att det finns en hel del att fundera över.
Syed Latifs historia till exempel.
Han kom till Sverige för sex år sedan från Bangladesh, som student. När han var klar fick han jobb via sajten Linkedin. Här kan man först tro att detta är ett föredömligt exempel på en lyckad integration.
Istället fick han avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd och beslut om utvisning.
Migrationsverkets argument? Syed Latif hade inte fått sitt jobb via Arbetsförmedlingen.
Enligt reglerna ska alla jobb annonseras via Arbetsförmedlingen och den europeiska jobbportalen Eures för att medborgare inom EU/EES (och Schweiz) ska ha företräde.
Att långt fler nås av annonser via Linkedin än Arbetsförmedlingen spelade i sammanhanget ingen roll.
Regler är regler.
Likaså har Migrationsverket beslutat om exakt antal kvadratmeter per person för de boenden som anlitas för asylsökande. Det är helt oväsentligt hur de själva upplever sitt boende eller att deras grundläggande behov är tillgodosedda. Saknas det två kvadratmeter så gör det.
Regler är regler.
De boende vid Björkhaga fick besked två dagar innan Migrationsverket avslutade sitt avtal, helt klart blev det inte för de boende förrän i sista stund när taxibilar kom för att hämta dem och köra dem till då ännu okänd destination på fastlandet.
I detta fall var verket alltså oerhört snabbfotat.
Ett annat boende, ett för ensamkommande barn, som saknat tillstånd sedan det startade i november förra året, har däremot kunnat bedriva sin verksamhet i godan ro tills nu.
I april besökte verket boendet efter att Gotlands Allehanda avslöjat att tillstånd saknades. Men det boendet fick längre respit, först den 15 juni behöver det stänga.
Det här blir ju fullkomligt obegripligt.
Myndigheterna har haft stora problem att hitta boenden för alla som kommit hit för att söka skydd. Det var en stor anledning till att man beslutade om ”flyktingpaus”.
Nu stänger man fullt fungerande boenden där alla trivs och mår bra, på en ort där de är välkomna och i en kommun som är i skriande behov av nya invånare.
Det är lätt att instämma i den skam alla fantastiska volontärer känner som gjort allt för att skapa en välkomnande fristad för medmänniskor i skriande behov av trygghet.