Jag minns något år när Socialdemokraterna ännu höll till på Öster och jag förvånades över att talaren började tala innan 1 majtåget kommit fram.
1 maj som helig dag i arbetarrörelsen är en bild som verkar leva kvar mycket längre än själva engagemanget för densamma.
Talare i år var Lena Hallengren, ordförande för utbildningsutskottet. Hon höll ett bra och intressant tal med sedvanligt fokus på det internationella läget. Att lyfta blicken från vårt trygga land för att blicka ut i världen är både vällovligt och viktigt.
Och ger kanske lite andrum för ett parti som sitter på makten men ser förtroendet rasa inom så gott som alla politikområden.
När man gick till val på att hårt beskriva ett land som gått sönder, där välfärden var raserad och landets ekonomi körd i botten, ja då fanns en enormt stort förväntan på att Socialdemokraterna skulle komma med återställare och kraftfulla reformer.
Men man fortsätter som om man fortfarande var i opposition. (S) fortsätter att prata om att det enda Alliansregeringen gjorde under sina åtta år vid makten, det var att sänka skatten.
Men man säger inte ett ord om att man tänker göra något åt detta nu när man kan. Helt enkelt för att man inte vill eftersom jobbskatteavdragen gett de allra flesta vanliga svenskar en starkare ekonomi.
Det här med att Socialdemokraterna lovade guld och gröna skogar samtidigt som de målade upp en bild av Sverige som var svartare än svart, har nu landat i regeringens knä.
Man kan inte skylla på att riksdagen röstade fram ”borgarnas budget”, det skulle vara trovärdigt att fullfölja sitt snack i valrörelsen och säga att i nästa budget (som de kommer att få igenom tack vare Decemberöverenskommelsen) ska återställarna komma för att laga allt det man i valrörelsen sa var trasigt.
Man kunde lova att jobbskatteavdragen ska dras tillbaka och att detta i sin tur kommer att lösa så gott som alla problem som arbetslöshet, skolans och vårdens kris.
Så länge man kritiserar jobbskatteavdragen i varje andetag men samtidigt står bakom vartenda ett, lika länge har (S) stora problem med sin trovärdighet.
***
När beskedet om att Vattenfall tidigarelägger driftsstoppet av Ringhals 1 och 2 kom var vi många som gladdes medan andra förfärades.
En som hade anledning att känna sig nöjd är Maud Olofsson, Centerpartiets förra partiledare.
Så mycket spott och spe hon och (C) fick för energiöverenskommelsen trots att man gång på gång försökte förklara att det var just detta som var själva nyckeln i överenskommelsen. Kärnkraften tillåts finnas men inte växa och den ska leva på egna ben, inte genom subventioner från staten.
Lars Thomsson undrade på denna sida häromdagen försynt om det var dags för ett erkännande nu från alla som var så snabba att häckla och håna en överenskommelse de inte förstod.
Håll inte andan medan du väntar, Lars.