Med jämna mellanrum kommer rapporter om hur olika yrkesgrupper utsätts för hot och hat.
Detta har alltid förekommit men i takt med digitaliseringen och att sociala medier växer har det ökat och framför allt kommit närmare.
De flesta kan enkelt nås och kontakterna filtreras inte genom andra utan når mottagaren direkt.
Tidningen Dagens Samhälle publicerade i veckan resultatet från en enkät till landets alla kommunstyrelseordförande. Det är ingen vacker bild som ges.
Majoriteten av dem har utsatts för hot och trakasserier sedan valet. Bland kvinnorna är andelen ännu högre. Påhopp i sociala medier är vanligast, därefter hotfulla mejl. 16 ks-ordföranden har utsatts för rena dödshot.
Några kommentarer i enkäten beskriver att de blivit mer tillbakadragna och att utsattheten begränsar dem, gör dem misstänksamma och ”nojiga”.
Tillgängligheten minskar alltså.
Regelrätta hot är på ett sätt enkla att hantera. Här finns oftast tydliga policyer och polis och rättsväsende träder in.
Värre är det med den bombmatta av hat och förakt man kan se i varenda tråd i medier när politiker eller politiska förslag kommenteras.
Det talas om inkompetens, nepotism och ryggradslöshet.
Att ständigt mötas av dessa epitet är dränerande på flera sätt. Dels går det inte att helt hålla hatet ifrån sig, dels vägs det oftast inte upp av sakliga och konstruktiva kommentarer.
Framför allt kommer aldrig det politiska arbetet i fokus, intresset för fakta och omständigheter är minimalt.
För kvinnor läggs ett extra perspektiv på kommentarerna, allt från nedsättande kommentarer om utseende till öppen sexism.
Att inte kunna värja sig från hat och hot har blivit ett växande problem.
När den enes rätt att yttra sig fritt leder till att den andres frihet begränsas finns ingen instans som bedömer eller dömer vems rättigheter som väger tyngst.
Ett aktuellt ärende har ställt denna konflikt på din spets.
Nordiska Motståndsrörelsen, en nazistisk och våldsbejakande organisation, har beviljats tillstånd att medverka i årets upplaga av Almedalsveckan i Visby.
Det juridiska är i denna fråga klart och tydligt. De har samma rätt som alla andra att hyra mark och hålla tal. Problemet uppstår då deras närvaro innebär kraftigt begränsade rättigheter för ett antal andra grupper.
För dessa är inte problemet teoretiskt utan högst konkret och påtagligt. Det handlar inte om ”protester” utan den egna säkerheten.
Polisen har gett tillstånd då de inte anser att det finns några säkerhetsrisker de inte kan hantera.
Ändå har polisen nyligen uppmanat RFSL:s mångfaldsparad att ändra sitt arrangemang just på grund av NMR:s närvaro. Av säkerhetsskäl.
Så i slutänden finns det ändå en vägning mellan vilka rättigheter som väger tyngst.
Hatet tillåts tränga undan alla andra.
Och den vågen behöver kalibreras å det snaraste.