Det är möjligt att majoriteten kommer att lyckas med sin strategi att enträget hävda att allt är frid och fröjd och läget under kontroll. Man vill manifestera det goda ekonomiska läget och koppla det till det egna politiska ledarskapet.
Att budgeten i själva verket är en minusbudget tränger liksom inte igenom, oppositionen ska lika enträget utmålas som att bara vara ute efter att svartmåla majoriteten.
Det tål att upprepas det många säger, om man inte lyckas få ihop en plusbudget ens i toppen av en högkonjunktur, när ska man då göra det?
Inget drastiskt kommer att hända under 2018. Sannolikt kommer den rödgröna regeringen tvärtom att skicka ut understöd till kommunerna för att rädda så många röster som möjligt nästa år.
Problemet är inte nästa års budget. Problemet är att det ledarskap man nu står för inte är hållbart.
Nån som märkt av något av alla de tjänster som regeringen hävdar har tillkommit ute i kommunerna efter de tio miljarder man skickade ut till landets kommuner? Genom att teoretiskt räkna ut hur många tjänster det på ett ungefär skulle motsvara klaras retoriken men när pengarna väl landat i kommunerna handlade det snarare om att täcka underskott än att tillföra anställda.
Välgörande tillskott i sig, annars hade många haft det ännu värre, absolut.
Att agera oansvarigt är en sak, att inte agera alls är en annan.
Om opinionen fortsätter enligt trenden sen förra valet kan man räkna med att Sverigedemokraterna kommer att ta fler än de tre mandat man har i regionfullmäktige i dag. Den ende som är aktiv på dessa mandat är politiske vilden Hannes Müller som inte kommer att kunna sitta kvar efter nästa val eftersom han inte längre har något parti att kandidera för. Och hans aktivitet består inte heller av egna konstruktiva förslag utan han ser mer fullmäktige som en frågestund för att få veta hur saker och ting fungerar.
De övriga två sitter tysta och tycker ingenting om någonting.
Så frågan är vad man röstar på om man röstar på SD till Gotlands regionfullmäktige. Den som hoppats på nån sorts politisk aktivitet har hittills kammat noll. Trots att partiet ställt upp i flera val på Gotland. Man vill ingenting. Ett sant mysterium.
I det stora hela är opposition och majoritet överens om hur regionen ska skötas. Det finns inte jättestora marginaler att spela med. Det mesta är styrt av lagar och begränsat av vilka intäkter man har. Den stora skillnaden är att majoriteten anser att den är på rätt väg medan oppositionen menar att nya metoder måste prövas om man vill ha andra resultat än dem man har fått hittills.
Majoriteten vill inte kvalitetssäkra sjukhusets ledning och verksamhet med en särskild styrelse för det ändamålet. Man vill inte ha ett HR-råd för att få bättre överblick och kontroll på personalfrågor. Man vill inte lägga ut driften av arenahallen på en professionell aktör för att utnyttja anläggningen maximalt.
Man vill fortsätta i samma spår som man gjort i två mandatperioder och som alltså inte ens når fram till ett plus i toppen av en högkonjunktur.