De nya förslagen för hur statens presstöd ska betalas ut presenterades i går av kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP). Förslaget innebär bland annat att systemet ska vara teknikneutralt och omfatta digitala läsarintäkter, prenumerationsintäkter och intäkter från lösnummerförsäljning.
Den del av förslaget jag ser som kanske mest intressant är något som diskuterades av presstödskommittén men aldrig utreddes. Och det är samdistributionen av post och tidningar.
Av nån anledning har många oftast utgått från att man ska få tidningen först mitt på dagen vilket ju är tämligen värdelöst, tidningen vill man ha till frukost.
Att få räkningar och annan post på morgonen dagen efter man egentligen kunde fått dem, spelar däremot (oftast) ingen som helst roll. Här finns en enorm samhällsvinst om man kunde samordna dessa två behov.
Det är ju en helt fantastisk service att köra hem en färsk tidning till alla som köpt den, varje morgon, sex dagar i veckan. I tider när många företag gör allt de kan för att skala bort all onödig service som kostar pengar är det faktiskt något helt unikt.
Men det kostar också väldigt mycket pengar, det är nattjobb och det krävs många anställda. Kunde posten och tidningsföretagen enas kring en modell för detta vore det värt guld.
Utvecklingspotentialen är dessutom enorm för vad mer man skulle kunna tänka sig att samdistribuera: färska frallor till exempel?
Förutom presstödet finns public service, SVT/SR/UR, som finansieras genom avgifter (en sorts skatt).
Lars Johansson, chefredaktör på Helsingborgs Dagblad, tycker i en annan debattartikel i veckan att det är utmanande att public service inte bidrar så mycket till det demokratiska uppdraget ute i kommunerna. Han tycker därför att lokalpressen borde få ta över public service-uppdraget och skickar vidare sitt förslag till den övergripande medieutredning som kultur- och demokratiministern tillsatte nyligen och som ska ledas av Anette Novak.
Grunden måste dock vara att värna den lokala journalistiken.
Alice Bah Kuhnke konstaterar i en debattartikel att: ”Vi riskerar att få blinda fläckar på mediekartan där det helt saknas en granskande lokaltidning. Det går inte att beskriva på något annat sätt än som ett allvarligt hot mot demokratin när de journalister som rapporterar om verkligheten långt utanför Stockholms tullar förlorar möjligheten att utföra sitt jobb”.
En högst aktuell reflektion efter att SVT och Expressen kritiserats i Grums respektive i Östersund för att de när de ska göra reportage från dessa orter har ett exotiserande storstadsperspektiv.
För Expressens del ledde kritiken till ett spännande utbyte mellan kvällstidningen och Östersunds-Posten som under några dagar bytte reportrar med varandra.
(Som Gotlands Tidningar och tidningen Arbetet i Göteborg gjorde vid flera tillfällen under 1990-talet).
För fördomarna går som bekant inte bara åt ena hållet. Landsorten har också fördomar om storstaden.