Ledare: Positioner och opinioner

Det finns paralleller mellan Centerpartiets och Kristdemokraternas utveckling i opinionen. Både för partiet och för deras partiledare.

Centerpartiets Annie Lööf gick från uträknad till raket, inte över en natt men relativt snabbt.

Kristdemokraternas Ebba Busch Thor har inte varit uträknad på samma sätt som Annie Lööf var i början av sitt partiledarskap. Men hennes uppgång har varit osannolik med tanke på att Kristdemokraterna inte varit ett parti i politikens fokus på ganska länge.

Båda är unga kvinnor som ”tar plats” som man säger när kvinnor gör det män gjort i alla tider. ”Starka” brukar också vara en benämning på kvinnor med makt men sällan när det handlar om män.

Det som skiljer Centerpartiet och Kristdemokraterna och deras rush i opinionen är hur de hanterat händelseutvecklingen.

Där det ena partiet hållit en mer ödmjuk inställning gick det andra åt helt motsatt håll.

Kristdemokraterna och framför allt deras frontfigurer Ebba Busch Thor och Sara Skyttedal satte en ton och ett tonläge som vi inte varit vana se från det kristdemokratiska hållet.

Men det svänger fort.

Bara några dagar efter SCB:s majmätning där KD nådde rekordhöjder med 13 procent, kom nya undersökningar som visade ett stort ras för KD. SCB:s mätning hade till stor del gjorts innan avslöjandet hur Lars Adaktusson röstat emot aborträtt i EU vid i stort sett varje tillfälle han haft möjlighet.

Det höga tonläget mot framför allt Centerpartiet gillades av många utanför KD, hatet mot Annie Lööf inom vissa konservativa högerkretsar är tydligt och när KD attackerade henne belönades det i opinionen.

Att Annie-hatet är normaliserat märks på många sätt. Högt uppsatta SD-politiker drar sig inte för att delta med ordval som alla förtroendevalda borde hålla sig för goda för. Teddy Nilsson har nyligen lyfts fram som kommunstyrelseordförande i Svalöv av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.

Han skäms inte för att kalla Annie Lööf för landsförrädare, han vill förbjuda prideflaggan och har kommenterat att inbördeskrig i Sverige inte är en orimlig farhåga.

Det här är inga konstigheter för en sverigedemokrat, det är så här många tycker och uttrycker sig dagligdags i sociala medier. Alla de som anser att SD ska hanteras som vilket parti som helst kräver tyvärr sällan att för att detta ska kunna ske behöver partiet också bete sig som andra.

Abortfrågan har inte bara drabbat KD utan även SD. I sin valanalys konstaterar de lite yrvaket att det här med att vara det enda partiet som vill inskränka aborträtten kanske skrämmer bort väljarna. Därför föreslås en ”positionsförändring”. Precis som man gjorde i EU-frågan när det blev för obekvämt att förespråka ett svenskt utträde när man såg hur Storbritannien våndas med sin Brexit.

Positionerna ändras hela tiden för att inte verka alltför tokiga men ändå behålla alla dem som egentligen tycker att kvinnans rättigheter behöver inskränkas och att Sverige ska hålla sig för gott för att beblanda sig med andra länder.

Övriga partier har ett val för hur man ska förhålla sig till detta.