Hur hållbara är den rödgröna majoritetens beslut?
Frågan är motiverad sedan man nu river upp ännu ett beslut för att välja en helt ny väg. Regiondirektör Peter Lindvall fick nyligen i uppdrag att se över regionens idrottsanläggningar för att ta fram en anläggningsstrategi. Detta för att få en helhetsbild av behovet och hur regionens investeringar framöver bör se ut.
Nu väljer majoriteten att bryta ut simhallsfrågan för att tidigarelägga planläggningen av en ny simhall. Det är svårt att se någon annan anledning än att man vill ha ett beslut om nytt badhus att visa upp för gotlänningarna inför valet i höst.
Att ett nytt badhus bör ingå i den övriga strategin verkar inte längre viktigt.
Politiskt var man också överens om tagen för att komma tillrätta med regionens ekonomi efter att förutsättningarna stötts och blötts i en krisgrupp där alla partier deltog.
När de borgerliga partierna fortsätter att hålla fast vid denna enighet kring vad som behöver göras får man utstå både spott och spe. Trots att det även en gång i tiden var majoritetens beslut.
Beslut som fattas i enighet i juni kring regionens budget, gäller inte några månader senare.
Med denna låtgå-mentalitet behövs ingen politisk ledning. Att i efterhand bara konstatera hur det blev är enkelt. Att styra utvecklingen åt det håll man önskar är svårt.
Regionens strategi för service på hela Gotland kommer allt närmare ett beslut. Kan någon beskriva majoritetens vision för servicenivån? Vad landade man i efter den vällovliga turnén runt om på ön för att lyssna in medborgarnas behov och önskemål?
Underlaget är fortfarande bara en sammanställning av förutsättningar och olika scenarier. Att utgå från hur det ser ut i dag är ingen vision. Dagens förutsättningar har skapats av att medborgarna anpassat sig efter de politiska besluten över tid.
När kollektivtrafiken försämras anpassar man sig till det. När skolor läggs ner anpassar man sig till det liksom till att den kommersiella servicen flyttas eller försvinner.
Saknas en långsiktig och hållbar politisk vision anpassar man sig efter det.
Har man på allvar en ambition att skapa långsiktigt hållbara förutsättningar att bo och leva på hela Gotland behövs åtgärder som inte är bundna till hur det ser ut i dag utan hur vi vill att det ska se ut i morgon.
Bordet behöver rensas för att ersättas med vad man vill och sen fatta beslut i den riktningen.
Jag är rädd att politikerna i majoriteten tar dagens situation som utgångspunkt för att kunna göra ytterligare försämringar snarare än att stärka servicen på de gotländska landsbygderna.
Jag har gärna helt fel i den profetian.
Jag är också rädd att transparensen och den öppna debatten kring frågan är ”klar” och att det nu kommer att vara en intern politisk fråga tills ett färdigt beslut presenteras.
Jag har gärna fel där också.