För oss som lever långt från platser där människor skjuts ner på öppen gata kommer våldet aldrig riktigt inpå. Självklart tycker varje normalt funtad människa att det är vidrigt och alla tänker säkert också på om det vore ens egna nära och kära.
Men vi har ändå privilegiet att kunna välja att hålla terrorn ifrån oss.
De senaste två morden på unga kvinnor, den ena bärande ett spädbarn, har dock knackat ännu ett hål i den skyddande barriären. Det är svårt att förhålla sig oberörd till sånt oresonligt och omänskligt våld.
Nu vill inrikesminister Mikael Damberg (S) bjuda in till samtal om de kriminella gängen och hur man ska stoppa dem. Det är ett bra initiativ men jag är benägen att hålla med M-ledaren Ulf Kristersson om att det som inte behövs är ännu ett gemensamt uttalande eller utredning. Det behövs handling.
Det är redan förbjudet att bära vapen och att döda människor. Gäng som lever på att begå brott är redan kriminella.
Det som behövs är ju att hindra dem och här håller jag med en annan känd man: Leif GW Persson, kriminolog, som i en krönika i Expressen skriver: ”Vad är det för fel på en vanlig polisiär lösning inom ramen för vår befintliga lagstiftning, enligt den taktiska modell som bland annat den danska polisen tillämpar sedan länge, och till en kostnad på cirka tre hundra miljoner per år och tvåhundrafemtio poliser som är öronmärkta för uppdraget. Inom ett år kommer de att ha halverat det här problemet räknat i antal mordoffer och de brott som ligger bakom. Vi har både pengarna, kunskaperna, kompetensen och de poliser som ska till så vad väntar ni på?
Hög tid att torka tårarna och se till att få något uträttat”.
Samtidigt behöver budskapet bankas in att arbete pågår och att det finns en plan och att den fungerar.
I Malmö hade man genom medvetet samarbete mellan myndigheter och polis lyckats få ner våldet. När ännu ett mord sker är det ett tungt bakslag. Men inte ett bevis på att ”ingen gör något”.
En massiv satsning på polisinsats som den Leif GW Persson beskriver kan få stopp på det akuta våldet. Det beslutet borde politikerna kunna fatta utan särskilt långa samtal.
Sen måste självklart det förebyggande arbetet ha lika hög prioritet så att inte nya ”förmågor” ersätter dem som buras in.
Detta ingår i det förslag om en ”trygghetsberedning” som Centerpartiet lanserade ett par dagar innan Kristersson och Damberg enades om behovet av partiöverskridande insatser.
Men där Centerpartiet förordar en beredning där samtliga partier i riksdagen är med, har Socialdemokraterna bestämt att alla partier utom Sverigedemokraterna ska vara med i deras samtal.
Ett beslut som riskerar att ta fokus och uppmärksamhet från frågan för att till slut hamna där den alltid hamnar: att det är synd om SD.
I alla sammanhang där olika partier väljer att samarbeta finns ingen skyldighet att innesluta SD som vilar på helt andra värderingar än de flesta andra partier.
Men när det handlar om sammansättningar byggda på hur svenskarna röstat, då är det väljarnas beslut som ska respekteras.