Finns det nåt jag är trött på så är det de slentrianmässiga nedsättande beskrivningarna av politiker och politiken.
Politikerna fattar ingenting. De är högavlönade och lever i en egen värld. De fattar alla beslut enbart utifrån ett personligt egenintresse.
Just nu pågår ett starkt opinionsarbete där politikerna i tekniska nämnden är måltavla.
Deras beslut om ett avtal med Cementa för att värna vattentillgång, är fattat helt utan sakkunskap menas det. Politikerna har tagit ett beslut lite på känn, eller, som i de grövsta ordalagen, på beställning av Cementa.
Politiker som borde veta bättre tiger, och samtycker därmed till anklagelserna om inkompetens och mutbrott. Eller, till och med gillar med tumme upp.
Syftet är sannolikt att man själv ska framstå som den enda som begriper något men tyvärr fungerar det inte så. Om man sprider bilden av att politiken är korrumperad så innefattar det alla politiker.
För varför görs annars inget åt saken? Varför görs inget formellt åt det ”alla vet”, att politiska beslut är köpta av företagen? Att larma och göra sig till på Facebook hjälper föga.
Hur kan det inte bli rubriker när en politiker gastar om mutbrott i en politisk nämnd?
Det går att kritisera politiska beslut utan att bidra till myter och struntprat. Det är så mycket värre när politiker själva bidrar till att bygga på politikerföraktet.
För alla som befinner sig lite närmare den praktiska politiken blir pratet om egenvinning och ett liv i lyx ganska komiskt.
Lättare att hålla sig för skratt är det när man ser hur utbredd okunskapen är om vår demokrati och hur den fungerar.
Ett beslut i en politisk nämnd beskrevs nyligen som att det var en skandal att det kunde gå igenom med bara sju personer som röstade för det. Vad är väl sju personer mot hela Gotlands befolkning? Alla borde ha fått säga sitt i just denna fråga.
Det talas också om att beslut fattas i ”slutna rum” utan insyn.
Det mesta inom offentlig förvaltning är just det, offentligt. Men som medborgare har man inte tid eller ibland kunskap för att använda sig av offentlighetsprincipen på daglig basis.
Därför, bland annat, finns medier. Journalister har dock ingen gräddfil för vad som är offentligt och inte, exakt samma regler gäller för alla.
De flesta nämnder på Gotland lägger ut sina kallelser på hemsidan men det är inte ovanligt att ett ärende ”kommer på bordet” och alltså inte finns med i de utskickade handlingarna. Vid dessa tillfällen har varken medborgare eller journalister möjlighet att sätta sig in i ärendet eller, för medborgarnas del, opponera mot detsamma.
Det är väl här den största kritiken mot Cementa-avtalet ligger. Det gick för snabbt, politikerna kände sig inte bekväma med att fatta ett så viktigt beslut utan god tid att sätta sig in i det.
Det är en fullt rimlig kritik.
Att skrika om mutbrott är det inte.