Sverigedemokraterna har klart störst andel sympatisörer som inte sympatiserar med partiets politik.
Låter det märkligt? Ja, det är också. Det verkar som en allt större andel svenskar använder sin röst för att rösta bort, så som logiken fungerar i en dokusåpa.
Man tror alltså att ens röst noteras som en protest mot etablissemanget, och inte som ett verkligt stöd för partiet i fråga.
När SCB:s väljarundersökning nyligen presenterades sade sig 14,4 procent vilja rösta på Sverigedemokraterna om det vore val nu. Men när samma personer får frågan om de sympatiserar med partiets politik svarar bara 10,4 procent ja.
Men så fungerar som bekant inte vårt valsystem utan varje röst på Sverigedemokraterna ger stöd åt en stärkt sverigedemokratisk representation i vår riksdag.
Demokratin gäller.
För mig är det inget ”fel” att Sverigedemokraterna är landets tredje största parti. Om svenskarna anser att det ska vara så, är det självklart också rätt.
Jag kan tycka att det är åt skogen, men lagd röst ligger.
Det som provocerar mig väldigt mycket är att så många människor verkar anse att vårt demokratiska system är så lite värt att man kan spela bort sin röst för att det är ”lite kul”. För att det ställer till det för de partier man av olika skäl anser har misskött sitt uppdrag.
Det jag kan förstå och känna sympati för är alla de som anser att övriga partier inte ser deras verklighet. Men att som lösning på detta dilemma se ett stärkt SD är så kontraproduktivt att man kan gå av på mitten.
Jag kan också mycket väl förstå resultatet av en annan undersökning som presenterades i går och visade att nästan hälften av alla tillfrågade inte kunde redogöra för hur Decemberöverenskommelsen är tänkt att fungera.
Här har knappast någon tagit ansvar för att förklara detta för allmänheten på ett begripligt sätt.
Däremot har kritiken gått fram om att överenskommelsen är ”odemokratisk” och allmänt korkad och bara ett politiskt spel. Knappast en rättvisande bild men den har gått fram.
Det är också lätt att förstå dem som ser politik som ett spel när sittande regering fortsätter att kritisera saker som man nu har all möjlighet att förändra men väljer att låta som ett oppositionsparti istället.
Det är inte många som läser politiska handlingsprogram, tyvärr. Eller är med på kongresser och stämmor där det verkliga politiska kärnarbetet sker. Man får sin kunskap via medier där politik mer och mer bevakas som en idrottsmatch.
Politiker vågar inte prata från hjärtat för då kan nån spela in om man råkar säga nåt oövertänkt och så sprids man som en driftkucku i sociala medier i all evighet.
Vi får politiker som pratar i talepunkter och mest om vad den andre gör för fel.
Den som tror att Sverigedemokraterna står utanför detta taktikspel är naiv. SD är kanske det mest taktiska partiet av dem alla och tyvärr verkar deras taktik fungera. Man har lyckats profilera sig som partiet som står vid sidan om.
Men ansvaret att lägga sin röst på det parti som står för det samhälle man vill ha går inte att prata bort. Det ligger tungt hos oss, var och en.
Röstar man på SD röstar man på SD:s samhällsbygge, inget annat.