Staten behöver fokusera på de kärnuppgifter som avgör människors livschanser, inte på att i efterhand kompensera för misslyckanden.
Denna mening finns återgiven i ett av de förslag till program som ska behandlas på Centerpartiets stämma i Karlstad i slutet av september. Den säger väldigt mycket om min personliga syn på politikens viktigaste uppdrag.
Detta motto går att applicera på i stort sett allt som har med vår gemensamma välfärd.
I teorin har vi alla exakt samma möjligheter, i praktiken finns det många om och men. Dock är många av dessa om och men till stor del fördomar, myter och självbilder som behöver ändras. Jag menar inte att det handlar om att bestämma sig, hindren kan vara nog på konkreta och stora.
Men inte oöverkomliga. Alla ska ha samma chanser men man kan behöva olika verktyg för att nå dit man vill.
En fungerande och fokuserad skola ser de olika behoven och behöver också förutsättningar för att möta behoven med olika metoder. En fungerande och fokuserad vård ser patienten i ett helhetsperspektiv och kan jobba förebyggande.
En fungerande omsorg för gamla, funktionsnedsatta och andra som behöver stöd, ser människan bortom vad det nu är som är orsak till behovet av stöd.
Att se till att verksamheterna är effektiva och når resultat är det viktiga, inte att det finns rätt antal handlingsplaner i en pärm. Inte heller spelar det någon roll om den som driver verksamheten gör det i ett privat bolag eller inom det offentliga. Sköter man sig inte måste man bättra sig.
Klarar en privat aktör av att nå resultaten och ändå göra en vinst? Lär av dem istället för att jobba för att de ska förbjudas.
Lika glad och upplyft jag blir av denna personliga aha-upplevelse över politikens kärna, lika trött blir jag av att läsa förslagen om förändringar i turordningsreglerna.
”Turordningsreglerna ska vara lika för alla och baserade på kompetens” är ett av Centerpartiets krav.
Grattis, det kan ni stryka för det är redan precis så det är. Man förstår ju att det är något annat som eftersträvas, gissningsvis att arbetsgivaren ska kunna bedöma ”kompetens” på ett mer godtyckligt vis, men då får man vara öppen med att det är det man vill. Att påstå att inte kompetenskravet redan är överordnat antal anställningsår ger sken av att man inte riktigt vet vad man pratar om. Jag hoppas nåt av ombuden lyckas övertyga stämman om att formulera om sig.
Däremot är tankarna om skärpta krav på arbetsgivarna att hålla sin personal uppdaterad något som verkligen skulle kunna revolutionera stora delar av svensk arbetsmarknad.
En arbetsgivare borde inte kunna straffa en anställd som jobbat i 20 år och aldrig fått en timmes fortbildning eller vidareutbildning, med att hen en dag sägs upp för att hen saknar rätt kompetens.
På en sån arbetsplats vill man ju knappast vara kvar heller och då är omskolning ett alternativ som tyvärr blir svårt om du passerat 45. Men Centerpartiet har ett förslag även om det, nämligen att studielån inte ska fasas ut redan från 47 år utan vara möjliga att ta tills man blir 60 år.