Vad har väljarna egentligen gett landet för besked? Det är ju väljarnas röst som ska avgöra hur landet ska styras men vem anser att det är solklart att peka ut svaret?
I takt med att sociala medier blivit var mans publiceringskanal hörs också alla köksbordsexperter väldigt mycket mer än den tid då köksbordet inte var uppkopplat till www.
Det är ett sundhetstecken att flera politikreportrar i svenska medier som nu bevakar allt som sker för att få fram en regering, påpekar och bemöter när andra, mindre insatta, vill skildra allt som en ”cirkus” eller ”sandlåda”.
I går citerade jag en av dessa, TT:s politikreporter Owe Nilsson på denna sida. Han skrev på Twitter: ”Sluta babbla om regeringskaos, polsk riksdag och sandlåda. Vi har ett svårt parlamentariskt läge till följd av väljarnas beslut”.
SVT:s Pontus Mattson markerade också i ett inslag där partiernas positionering beskrevs som nån sorts spel att politikerna drivs av en övertygelse och att det viktigaste är att få genomslag för sin politik.
Välbehövliga ord i en tid då alltför många beskriver vårt demokratibygge som en idrottsmatch eller teaterpjäs.
Politikerna har bevars varit behjälpliga med detta så det räcker och blir över.
Genom att misstänkliggöra varandra och sprida spinn om dolda agendor och annat stärks politikerföraktet och, inte minst, tilltron till medier och journalister.
En konspirationsteori om att Centerpartiets ordförande Annie Lööf skulle vara med i en global sekt som styr världen i det dolda presenterades av Birger Schlaug och MaLou Lindholm, båda tidigare företrädare för Miljöpartiet, i Expressen häromdagen. ”Sverige behöver inte en statsminister – eller ens ett statsråd – som är medlem i en privat global organisation som bakom stängda dörrar har som syfte att leda världen” skrev de om Trilaterala Kommissionen. En organisation för ledare runt om i världen att mötas och diskutera, utbyta åsikter och därmed skapa förståelse för varandra. Så värst hemlig verkar den inte vara, alla medlemmar kan hittas på deras hemsida där man också hittar massor med information om deras möten.
Man kan ogilla sammanslutningar där ”eliten” samlas men då vore konstruktiv kritik bättre än pinsamma konspirationsteorier.
Politik handlar inte om underhållning eller att alla måste komma överens annars är det sandlåda eller ”kaos”.
Det handlar om vilket samhälle vi vill ha. Det finns olika visioner och övertygelser om detta. Man kan inte samarbeta med någon som strävar mot motsatsen till det man själv bygger sin politik på.
Just nu sitter företrädare för alla partier i hela landet och jobbar hårt med att hitta lösningar utefter väljarnas beslut. Det är ett arbete man inte kunde påbörja innan man visste vad väljarna ville.
När Stefan Löfven vägrade avgå innan han fick sparken hyllades detta som ansvarstagande och klokt. På Gotland raljerar rödgröna toppolitiker nu över att Eva Nypelius (C) inte sytt ihop en majoritet knappt två veckor efter att valresultatet var helt klart.
Nu är tid för sans och ansvar. Väljarna gav ett spretigt uppdrag till våra politiker. Ingen fick förtroendet, så sluta agera som om det vore enkelt.