Så fick jag äntligen respons från en sverigedemokrat. Ett uppriktigt tack för det.
Läs gärna repliken nedan innan ni läser detta.
Jilla Avonti, Falköping, beskriver en bild av SD som vi är vana att höra när partiet vill förklara sin inställning och sin politik.
Men om denna bild stämmer borde partiet kalla till extrastämma ganska snabbt för att ändra formuleringar i sitt principprogram, vilka annars kan leda till tolkningar som är rena motsatsen till det Jilla Avonti beskriver.
Här kommer en rad utdrag ur SD:s principprogram.
Det skulle vara intressant att fortsätta diskussionen kring den dokumenterade politiken eftersom det är den vi får när vi röstar på SD.
”Demokrati betyder folkstyre och Sverigedemokraternas uppfattning är att man inte helt kan förbigå ordet ”folk” i begreppet folkstyre och att folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus kring vilka som skall räknas till folket och där det kanske inte ens förekommer en gemensam arena för debatt eftersom invånarna i staten inte talar samma språk”.
”(---) de flesta människor har lättare att visa solidaritet och empati med individer som man upplever är en del av samma gemenskap som man själv tillhör. Av detta drar vi slutsatsen att en stark nationell identitet och ett minimum av språkliga, kulturella och religiösa skillnader har en gynnsam effekt på sammanhållningen, tryggheten och stabiliteten inom ett samhälle”.
”Ju mer en invandrares ursprungliga identitet och kultur skiljer sig ifrån den svenska nationens och ju större gruppen av invandrare är, desto svårare blir assimileringsprocessen. Detta är en av de primära orsakerna till att Sverigedemokraterna förespråkar en långsiktigt ansvarstagande och begränsad invandring, i synnerhet ifrån länder där kulturen och värdegrunden starkt avviker ifrån den svenska”.
Detta är bara några av de formuleringar som knappast ger utrymme för missförstånd eller elaka tolkningar.
Rädsla är ett ord som präglar hela SD:s principprogram och nu talar jag inte om rädsla för det som nu händer i vår omvärld med terrorister och diktatorer som sprider skräck, eller rädsla och oro för hur vi ska kunna ta hand om alla som flyr hit från dessa mördarpack.
Utan en rädsla för att förlora sig själv. Man ser en utbredd komplott (pk-eliten) som jobbar medvetet för att sudda ut hela vårt sätt att leva. Fortfarande oklart varför.
Vi andra ser till exempel ingen tendens till att vi inte får fira jul på exakt samma sätt vi gjort i generationer. SD ser hotande förbud överallt, mot både Kalla Anka och Lucia.
Invandring från länder med ”starka inslag av fundamentalism” ska kraftigt begränsas, vill SD.
Folk som flyr från IS och Assad ska alltså hindras att göra detta. Ändå är SD ett parti som präglas av kärlek, som nyvalda vice ordförande Julia Kronlid med tårar i ögonen nyligen konstaterade på landsdagarna.
För att beskriva SD:s syn på att blanda människor kan man också använda Jilla Avontis egna ord i en nätkommentar från februari i år där hon betonar vikten av att: ”...bevara det nordiska folkets säregenhet och kultur och inte utsätta det för hets och etnisk rensning”.