Valrörelse är tröttande men fantastiskt.
Det har varit en fröjd att få delta aktivt i det jag annars betraktat från utsidan. Fler borde verkligen pröva. Med tanke på hur många partier det i dag finns så är det högst sannolikt att alla kan hitta ett parti vars värderingar och åsikter man i stort delar.
På Östertorg har åtta valstugor bemannats de sista fyra veckorna inför valet. Där har politiker från olika partier pratat med väljare men även mycket med varandra. Här har det inte synts skymten av något ”käbbel” eller ”pajkastning”, tvärtom. Stämningen har varit mycket god. Centerpartiets valstuga stod granne med Socialdemokraternas. Med tanke på hur bra vi trivdes med varandra skulle Gotlands Folkblads våta dröm, ett C+S-styre, fungera ypperligt.
Men när man kommer in och pratar politiska lösningar blir det genast svårare. Här finns många stora skiljelinjer och även om Socialdemokraterna lokalt verkar ha en mer ödmjuk inställning till innebörden i ordet samarbete, ser jag det som svårt rent politiskt.
Dessutom har ju väljarna tydligt gett sitt betyg, det ena partiet går fram stort, det andra backar lika mycket.
Men om vi går tillbaka till hur dialog och respekt mellan partierna fungerar så är verkligheten väldigt långt ifrån nidbilden av politiker som glider fram på en räkmacka utan att bry sig om väljarna annat än var fjärde år när deras röster ska fiskas.
För alla med någon sorts insyn i verkligheten för en hobbypolitiker blir det snarare komiskt..
Men när en erfaren journalist och krönikör som Bison i GT kallade alla politiker för ”clowner” var det få skratt som hördes runt valstugorna som bemannades ideellt från morgon till kväll av politiker som vill vara med och bygga vårt samhälle.
Att han veckan efter pudlade med att säga att han menade de högsta politikerna på riksnivå, vilka han vidhöll att kalla clowner, gjorde inte saken bättre. Och definitivt inte sannare.
Visst finns det de i riksdagen som verkar se sitt uppdrag som en vilokur där man kan ”sitta av” fyra år med hög lön men dessa är trots allt få och återfinns knappast i partiernas högsta ledning.
Att använda sin plattform för att spä på politikerförakt är så outsägligt tröttsamt när det finns så många saker man kan välja att stå upp för. Har man kritik mot politiker ska den givetvis fram, men då konkret och tydligt.
Lokalt på Gotland finns det sex personer som har hela sin försörjning genom att vi som skattebetalare och medborgare gett dem uppdraget att leda och styra regionen. Alla andra politiker, ett par hundra drygt, jobbar med politiken vid sidan om ordinarie arbeten, på sin fritid, det allra mesta helt oavlönat.
Sammanträden i nämnder eller fullmäktige ersätts för förlorad arbetsinkomst men timmarna man lägger på att förbereda sig, läsa handlingar, förankra beslut, prata med berörda, är allt ideellt. Liksom hela den nyss avslutade valrörelsen.
När man tar upp dessa aspekter på politiskt arbete kommer nästan alltid nån dryg kommenterar om att ”Ja oj vad det är synd om politikerna”. Det är det inte alls. Det är ett frivilligt arbete man tagit på sig för att man vill något. Det borde vi andra vara glada för precis varenda dag. Är vi missnöjda kan vi kliva ner på planen själva.