Måste man som offentlig person bryta all bekantskap med släkt, vänner och bekanta som sympatiserar med Sverigedemokraterna för att inte riskera att bli tagen som sverigedemokrat?
Självklart inte.
Sverigedemokraterna är ett parti som är representerat i Sveriges riksdag. Man kan välja att ta avstånd, inte bara från politiken, utan även dess företrädare.
Det är vi många som gör.
Men det är inte ett brott, vare sig juridiskt eller på något annat sätt, att vare sig vara eller umgås med sverigedemokrater.
När människor hängs ut för att de haft kontakt med SD eller dess företrädare och att detta per se anses graverande har jag därför svårt att bli upprörd.
Det är lite som att bekräfta SD:s martyrställning.
Men det som förvånar mig är att de som har som huvudtes att det finns saker man inte får säga eller tycka i Sverige, har så erbarmligt svårt att stå för att de sympatiserar med det parti som de menar är det enda partiet som ”säger som det är”.
Offerkoftan har partiet vuxit ur för länge sen.
Det kan knappast vara traumatiskt att berätta att man sympatiserar med samma parti som 15-20 procent av alla andra röstberättigade svenskar.
När kvällspressen nu gör stor sak av att organisationer och andra behandlar SD som alla andra politiska partier, för att påverka politiska beslut, blir det dock första varvet på en ny offerkofta.
Att företag eller organisationer förser partier och riksdagsledamöter med information betyder inte att de är lierade med eller står bakom partiernas politik.
Att ge sken av att så är fallet gör inget gott för den allmänna folkbildningen eller för att stävja den sortens politikerförakt.
Mycket mer journalistik borde ägnas åt att granska SD:s politiska förslag och att de med öppna armar bygger sitt stöd med hjälp av nättroll och mytspridning.
Vi borde sluta förvänta oss att sverigedemokrater ska bete sig som rättshaverister och helt okunniga om det mesta de har åsikter om.
Det borde bli rubriker varje vecka och då inte bara på sajten ”Inte rasist, men...”.
De offentliga personer som avslöjas ha mer formella band med SD ska självklart granskas för hur denna politiska övertygelse stämmer överens med deras officiella uppdrag.
Förekommer dubbelmoral eller oegentligheter ska det avslöjas.
Här liksom med alla andra partier.
Alla borde också läsa och ta in konsekvenserna av vad SD vill med våra medier och hur de värderar vårt demokratiska och öppna samhälle.
Detta skildras inte minst i den mejlväxling som Aftonbladet fått ta del av och som finns publicerad på tidningens hemsida.
Här talas om hur man ska kunna styra över medier utan att öppet visa att det finns en koppling till SD.
Hur man medvetet använder och uppmuntrar anonyma bloggare med flera som sprider ”Sverigevänliga” (eller hatiska) budskap till stöd för SD.
Utåt tar SD avstånd från hatsajterna, internt är de en viktig del i partiets opinionsbildning.
Vid det här laget har det också stått klart att partiledningen toppstyr med järnhand och att man inte är sen att offra partikamrater istället för att stödja varandra.
Om detta borde vi berätta mer istället för att misstänkliggöra helt normala kontaktvägar mellan olika intressen och politiska partier.